Midsommar på Hemsön..

På midsommarafton på Hemsön så åker det traktorer med släpkärror runt ön och hämtar upp familjer med barn och kör dem till dansbanan på ön där midsommarfirande öbor samlar och dansar kring stången och käkar bullar och korv och bröd och köper lotter och umgås innan man bryter upp för att fira på var sitt håll på kvällen. Vi i alla fall var mest intresserad av den första delen att åka höskrinda efter Sunes traktor.

Grilltallriken på kvällen...

Grabbarna grus på höskrindan tidigare på dagen...

Jag och alla tre barnen, Olivia i bilbarnstolen satte oss upp på kärran hemma på Sunes gård och sedan fylldes den på med folk och när vi var framme vid dansbanan där Mormor och morfar väntade så var vagnen och ytterligare tre vagnar fulla med folk. Barnen tyckte det var spännande att åka och de gillade att köpa lotter. Dock vägrade de att dansa kring midsommarstången. Mumsa på korv var desto mer roligt och gott.

Vi åkte hem och satte på potatisen och sedan anlände Å och B och vi käkade faktiskt ute på altanen på baksidan utan att få en droppe regn på oss, sill och potatis och gravad lax och vanlig lax och olika snapsar självklart. Gräslök och gräddfil och barnen fick köttbullar.

På kvällen grillade vi och satt på altanen mot havet och blickade ut mot fjärden... Den enda som saknades var min kära man Roger...  

Reseberättelse...

Äventyret med att åka med tre barn själv ifrån Indien till Sverige hade jag bävat för länge. Alla jag kände drog alla skräckscenarier som skulle kunna ske. Ni vet någon blir magsjuk och spyr hela resan.

Som tur var verkade alla friska på söndagen innan vi skulle åka och när vi packat färdigt det sista och det var dags att väcka barnen för att placera dem i bilen så var jag vid gott humör. Vi åkte med bilen och barnen sov hela resan till flygplatsen. Väl framme kom det första missödet. Roger fick inte komma in och hjälpa till vid incheckningen. Dock var det två andra ivriga indier som lovade att de skulle hjälpa mam under incheckingen.

Nästa miss var att jag i princip inte hade med mig några kontanter, jag behövde plasta in TRE!!! bilbarnstolar och det kostade 100 INR styck att göra det. Inga större summor men men, alla barnen skulle självklart kissa det första vi gjorde också men sedan började flytet med att som ensam mamma komma med tre barn och massa bagage. Det första som hände var att jag fick gå i den korta första klass kön och checka in allt bagage. Alexander som skulle egentligen sitta sätet bakom mig blev snabbt flyttad till platsen brevid  mig istället på båda flighterna. Plus i kanten för Qatar. Jag fick dessutom behålla sulkyn fram till gaten vilket var också uppskattat då jag hade alla tre att hålla reda på och Olivia börjar bli tung nu för tiden.

Sedan var det dags att ta sig till säkerhetskontrollen och dit fick jag hjälp av dessa två indier som hjälpt till, det visade sig självklart att de skulle ha tip och jag försökte slänga åt dem ett par tjugor och då började de gnälla. (de fattade nog inte att jag bor i Indien i vanliga fall) Hur som helst fick de dela på de två hundra rupier jag hade kvar... Lite sura gick de iväg. Hur som helst innan man kan gå igenom säkerhetskontrollen så skall man fylla i ett formulär och tänk gånger fyra så fattar ni hur lång tid det tog för mig att fylla i papprena. Men men önskar man hade kunnat få det via internet och att man kan förifylla hemifrån och skriva ut och ta med.

När papprena var väl klara så gick det ganska smidigt att ta sig genom säkerhetskontrollen och sedan vidare till gaten. Där fick vi vänta ett tag innan vi kunde boarda planet men vi fick gå på först med tanke på barnen. Snällt eller så var det bara att jag var fräck och struntade i kön :-)

Inne i planet så hade jag förberett en flaska välling till Olivia och hon somnade direkt efter den och sov i stort sett hela första resan. Sebastian somnade också relativt snabbt och sov också nästan hela första flighten. Alexander var uppe i varv och somnade först efter att han fick i sig lite mat när frukosten serverades så jag kunde lättat somna en stund också...

I Doha så finns det extra sulkys i ankomsthallen och det är perfekt. Alexander skjutsade Sebastian och jag tog Olivia. Vi satte oss via lekrummet och barnen fick leka där, dock höll Sebastian på att råka illa ut då han föll handlöst över 1 och ½ m i ett hål i lekrummet. Dock så hämtade han sig och de fick pommes och vatten av våra norska grannar. Tack så mycket jag är skydlig er det ;-)

Vi boardade nästa flyg och det gick också bra även om Sebastian hade ett litet utbrott innan han somnade en andra gång. Men de var betydligt mera vakna alla tre. Sista timmen innan vi skulle landa var värst men eldprovet var på svensk mark. Ingen och då menar jag ingen hjälpte mig i ankomsthallen, jag bad personal om hjälp men de sa att det skulle förbeställas för att finnas tillgängligt. Så innan jag fått allt bagage och kommit ut till väntande pappa som inte fick komma in och hjälpa till så höll jag på att bryta ihop.

Specialbagaget kom på ett annat separat band förutom en av stolarna som kom på det vanliga bandet så innan jag fattade att resten kom på ett annat band... Ja ja vi kramades och var väldigt lättade när vi träffade pappa (morfar för barnen). Vi trocklade oss in i lånad bil ifrån Sune som faktiskt rymde tre bilbarnstolar bak i bilen, vi kom inte speciellt långt utan stannade på första bästa mack och åt grillade korv med mos och räksallad. Sedan somnade alla tre barnen (Olivia efter lite välling) och vi tog oss ända till Ångersjön där nästa stop skedde. Glass och promenad i solskenet och kisspaus gjorde att vi kom till färjan vid nästa stop.

Väl framme så kunde vi pusta ut och njuta av ett soligt norrland med solljus fram till halv elva och lite kyla i luften så de införskaffade flisarna kom väl till pass.

Nu väntade tre veckor utan Roger och sedan en vecka till med honom och sedan två veckor i Västerås innan vi åker hem till Indien igen.