Hemma med tre barn...

Norska kompisen A, Alexander och Sebastian på vår trappa.

är helt okej när man har någon som städar och lagar mat åt en. Jag tog en shoppingtur för att inhandla diverse saker på Hyper city samt att ta ut pengar. Bland annat skulle jag köpa ett badmintonracket till Roger. Jag hade lite otur när jag handlade för först lyckades jag missa att ett målarblock skulle betalas på våningsplan 2där Crossword finns. Ungefär som apoteket finns i ICA Maxi nu för tiden, där måste man också betala där innan man går ut i ICA maxi igen. Hur som helst jag löste det genom att skicka en överbliven hängandes personal att gå upp och betala den åt mig. :-)

Norska kompisen As lillebror M

Nästa sak som inträffade var att det badmintonracket som jag valt åt Roger inte hade någon fungerande streck-kod, varpå kassörskan gick upp och kom tillbaka med ett annat racket för typ 450 INR när jag valt ett för ca 2700 INR. Jag skickar mot min magkänsla upp ett annat biträde som än en gång kom tillbaka med fel racket. Till slut fick jag gå upp igen och välja ett nytt själv där jag innan såg till att det fanns en hel streck-kod som fungerade.

När jag då skulle betala valde jag självklart fel kassa (det övriga jag köpt var redan betalt och stod med Manju utanför kassorna färdigt för transport ner till bilen.) Ni vet det där klassiska jag tar den här kassan för den går nog fortare än den bredvid. I detta fall hade jag endast en person som nästan var klar framför mig. Tror ni inte att hon självklart hade glömt att väga en av sina grönsaker borta vid grönsakerna, (det finns en kille/tjej som väger och sätter lappar på grejerna ungefär som man gör själv med scanningen hemma i Sverige) så kassörskan sprang iväg för att göra det, sedan skulle hon betala sina saker och då visade det sig  att hon inte hade täckning för sina inköp och fick plocka bort saker ifrån sin vagn. Ni kan ju tänka er hur mycket tid jag vann på att ta just den kassan.

Besök i ett hål i väggen, järnaffären som sålde möbeltassar..

Det är lustigt jag blir lika irriterad här som i Sverige på exakt samma saker så sådant ändrar sig inte. Jag hade nog blivit ännu mera sur om samma sak hade hänt i Sverige. Här är jag hela tiden inställd på att saker och ting kan gå fel.

Väl hemma igen så hade Nannu haft fullt upp med Alexander och Sebastian som varit hemma med henne men vi åt lunch och sedan hade jag tur att både Sebastian och Olivia somnade samtidigt. Brukar sällan inträffa så då passade jag och Alexander på att åka iväg och leta möbeltassar till våra ute möbler samt kedjor att hänga de fina lamporna som vi inhandlat i. Dock var jag delvis ute i ogjort ärende då kedjan inte hittades, dock fick Alexander en kedja själv och så hittade jag möbeltassarna.

På kvällen åt vi oxfile och klyftpotatis med standardsåsen numera i väntan på mina påssåser ifrån Sverige som ligger i vår container i Chennai fortfarande. Innan dess hade vi varit och lagt om Sebastians sår samt fått besked om att stygnen förmodligen skall tas på söndag.  Vi myste medans vi väntade på potatisen uppe  på balkongen med chips och popcorn samt öl och dricka till mig och barnen.

Våran fina ostbricka med det indiska rödvinet.

Nattningsrutinen blev Toy Story 3 på engelska och även Olivia somnade vid halv tio så jag och Roger kunde äta en jättegod ostbricka med vin, jordgubbar och vindruvor. Man är lite svältfödd på ost i det här landet även om det finns att köpa så är det betydligt dyrare här än i Sverige.

Vi satt uppe länge och njöt av vuxentid tillsammans och diskuterade fram och tillbaka om vårat liv här.