Plantor för pyntning...

Idag har jag varit på en plantodling och handlat blommor och växter och träd. Det blev pelargoner till hängamplarna, rosor, klätterväxter, ett citronträd, ett mangoträd och något till fruktträd, samt ytterligare blommor jag inte har koll på vad de heter som min trädgårdsmästare och chaufför tyckte jag skulle köpa.

Ser ni citronerna som är på väg på plantan... Finns numera i våran trädgård.

Allt för det eminenta priset 735 INR ca 113 kronor, sedan var jag dock tvungen att köpa krukor och gödsel för lite mera pengar men ändå. Väldigt billigt, än så länge så ser mina plantor lite taniga ut, men i den här värmen med vatten så kommer pelargonierna ta sig hoppas jag. Dessutom så kan jag alltid köpa nya om de här dör. Men varför skall de göra det när jag har en trädgårdsmästare som ser till att de inte dör.

Resultatet blev i alla fall mysigt, dock måste jag och Roger fixa upphängningen av amplarna, de hänger just nu i orange snören. Inte direkt vad vi hade tänkt oss men det hänger där i alla fall. Det är nog typiskt Indien, de får jobbet gjort snabbt men kanske inte med den finish som man vill ha och så kan det dessutom bli lite halvfel som att jag lyckades få pelargoner men inte alla i samma färg utan lite blandat. Hur som helst så är balkongen betydligt bättre nu.

Bus med brorsan innan pappa kommer hem...

Sebastian är inne på sin andra vecka på dagis och han gråter fortfarande när jag lämnar honom och han börjar gråta när han ser mig när jag hämtar honom. Separationen är svår tydligen men enligt fröknarna så gråter han inte under dagtiden utom när han får mat han inte gillar. De förstår väl inte allt han säger heller så jag kan tänka mig att han frågar en hel del efter "min mamma". Det viktiga är att vi får in en rutin han behöver leksällskapet samt att jag vill att han skall kunna engelska han också.

Olyckskorpen var framme..

Igår fredag så började dagen med att våran chaufför var sen. Han hade stannat för frukost och när han sedan skulle åka hem till mig så hamnade han i "traffic jam". Jag fick ringa till dagis och tala om att jag var sen. När jag kom hem så stannade Alexander hemma medans jag åkte till Foodworld och handlade lite matvaror.

Nannu med Olivia på baksidan av vårat hus...
Det är skönt med heltidshjälp numera.

Kl 11 kom A över på en fika, han har precis kommit hem ifrån Sverige och var lite jetlaggad fortfarande, hon hade varit snäll och köpt en baddräkt till Olivia. Snart är det högsäsong på att bada och då måste även Olivia kunna vara i vattnet med mig. (Ja, det finns baddräkter i Indien också men jag ville ha en svensk...)

Vi åt soppa till lunch och Nannu lagade gott friterat bröd till mig till. Hämtade Sebastian ifrån dagis och vi gick sedan till klubbhuset för att bada. Var även en sväng uppe i lekrummet, kom hem lagom tills Roger var hemma. Jag skulle precis börja laga mat så gick först strömmen, och ingen reservel hoppade igång som den brukade. Vi satt och funderade över vad vi skulle göra när mopedkillen med mygggift kom farandes.

Både Alexander och Sebastian är livrädda för denna mopedkille och kom rusande ifrån A nere på gatan. Problemet är att Alexander är mycket snabbare än Sebastian och Sebastian försökte hålla jämna steg med honom med följd av att när han kom fram till vår trappa in till vårat hus ramlade och slog i hakan.

Sebastian omplåstrad och klar med belöningen i handen och nerblodad t-shirt

Jag såg inte hur det gick inomhus för där var kolsvart pga strömavbrottet så ut i giftångorna och vi konstaterade omgående att detta måste nog sys. Kom ihåg att klockan var sex halv sju en fredagskväll och vi hade skickat hem våran chaufför för dagen.

Med andra ord fick vi gå över till grannarna för att ragga en bil och chaufför, våran nyfunna granne S som hjälpte till tidigare i veckan när jag skulle vaccinera Olivia kom till min räddning igen. Hon kom precis hem och hade dessutom sytt sin egen son bara månaden innan och visste var det fanns en tillgänglig läkare en fredagskväll.

Jag hoppar in i hennes bil (utan handväska och pengar men med åtminstone mobilen), vi kommer utanför gaten precis och där fanns det en läkarstation, vi går upp en trappa och säger att vi måste sy Sebastian. Sedan följer varje mammas mardröm, man måste tvinga en trotsig, blodig och vilt skrikandes 2½-åring att ligga stilla och få först en bedövningsspruta och sedan sy 4 - 5 stygn, har redan förträngt hur många stygn det var. Jag kan säga att det var inte roligt, precis under hakan var det och så fort han gallskrek så gjorde han saken värre. 45 minuter senare och svetten rinnande ringer jag Roger och säger att vi är på väg hem. (Hittills har jag inte haft väntetider när jag besöker läkare, en sådan här händelse hade tagit mycket lång tid i Sverige)

Sebastian var glad efter en påse chips och lite Coca-Cola, Alexander däremot var helt förstörd och somnade utan middag av efterdyningarn av chocken att lillebror hade haft ont och varit tvungen att sy. Alexander ramlade och slog i pannan i somras så han har i färskt minne hur det är att göra sig illa. Alexander har alltid haft en empatisk sida som gör att han lider med andra. Så trots att han såg att Sebastian mådde bra så mådde han själv inte bra...

Så bara i "sommar" (läs senaste halvåret, har dock sommarkänsla här i Indien) har Sebastian fått ett ärr vid tinningen när han ramlade i trappen hemma i Sverige och nu ett under hakan när han ramlade in i trappen här i Indien. Dessutom har Alexander ett ärr i pannan, hoppas vi slipper fler olyckor av detta slag. Men har man två aktiva pojkar under mellan 2 och 5 år så sker olyckor när man samtidigt måste vara med lillasyster på 5 månader.

Inskolning forts...

Idag lämnade jag Sebastian och satt utanför och väntade, vid 11-tiden åkte vi hem för lunch och jag hämtade honom vid 12.30. Allt har gått bra förutom att han började att gråta när jag gick och när jag kom. Får se hur det går att lämna honom imorgon. Tanken är att han skall sova middag och äta lunch där i morgon men vi får väl se om jag skall hämta honom samma tid imorgon kanske och inte göra för många nya moment på en gång.

Hemma har vi bara tagit det lugnt och vi har lagat mat och ikväll skall jag försöka mig på att göra naan-bröd på deg som Nannu gjort i ordning åt mig. Skall bli intressant och se om jag får godkänt och att det går att äta. Nästa steg måste vara att jag gör degen själv. Vore kul om man kunde baka det hemma i Sverige sen när vi flyttat hem igen.

Inskolning av Sebastian

trodde jag var imorgon, som tur var ringde jag för att dubbelkolla. Det visade sig att hon sagt fel till mig. Självklart skulle Sebastian börja idag måndag. Blev ett slänga sig in i bilen för att hinna med att komma dit i tid. Det gick bra men jag var ju med i klassrummet så det var ju ingen konst.

Det fanns lite bilar och stora lekrummet är en hit men många olika typer av rutchkanor och bobbycarbilar vilket Sebastian älskar. Imorgon skall Alexander slippa sitta i bilen då en av våra grannar erbjudit sig att han kan vara hos dom under tiden jag är med Sebastian.

Jag saknar dock blodgrupp till Sebastian, fråga mig bara inte vad man skall med det till...