Sommarlov Sebastian...

Idag var Sebastians sista dag på WeCare, han har gått där under våren eftersom han inte kunde börja TISB förrän han fyllde 3 år. I höst kommer han åka med samma buss som Alexander till och från skolan. Han är redan exalterad för han skall få åka med bussen precis som "sander" som han säger.

När jag frågade vilken typ av avslutning de ville ha så bad de mig köpa en "eggless och creamless cake", sagt och gjort jag bad Manju fixa det. Orkade inte baka eggless och creamless själv. Något som är bra här i Indien är att man kan köpa allt och få det hemkört till rimlig kostnad, kl 10.00 skulle kakan levereras, kl 11.00 skulle jag vara på dagis. Inte helt oväntat dök kakan upp 11.00 och vi kom 20 minuter efter 11 till Wecare.

Väl där så fick jag läsa en saga. Jag hade tagit med mig en typisk svensk saga. Halvan och ambulansen som jag översatte för ett stort gäng med indiska barn och Sebastian. Jag tror det blev uppskattat. Sedan gick vi ut i matsalen och där serverades kakan till alla barnen och de sjöng happy birthday (fastän han inte fyller år :-) så himla indiskt) och sedan så packade vi ihop och åkte hem.

Dagisavslutningen firades genom ett besök på gyllene måsen och sedan ett par varv med att åka trampbil...

Nu sitter han klistrad framför youtube som han gjort hela veckan när han kommer hem... Han väljer klippen själv och ser ut som ett fullblodsproffs. :-) Ja ja vart skall detta sluta.

En sista...

manikyr och pedikyr och jag slog till med en massage också... Man måste frossa i det som är bra med Indien. I Sverige unnar jag mig massage när jag har ont, riktigt ont... Fotvård när fötterna ser för taskiga ut, men manikyr sker väldigt sällan som tex inför bröllopet ifjol. Innan dess kan jag inte komma ihåg när jag gjorde det senast. Här i Indien har jag gått väldigt ofta, å andra sidan visar man tårna hela tiden så det är ett större behov här än i Sverige att se tjusig ut om tårna.

Mamma med Olivia ifjol på verandan på Hemsön... 

Pappa med svampskörd ifjol höstas, saknar er båda mycket...

I morgon fredag skall Sebastian säga hej då på WeCare då han börjar TISB precis som sin bror i augusti, har beställt en eggless och creamless cake.. (orkade inte baka själv då den inte fick innehålla varken ägg eller grädde... ) De bad att jag skulle läsa en saga också för hela gruppen. Skall bli intressant.

Roger har varit sjuk i två dagar men idag var han på benen igen och åkte till jobbet.

Nu är det bara 3 dagar innan jag sätter mig på flyget med barnen hem till mamma och pappa och Sverige...
Längtar....

Har börjat skriva packlista och gått igenom grabbarnas garderob, men inte mer än så i packningsväg...

Ny bekantskap

Denna bok är utläst
numera efter dagar av sjukdom...

Idag så tog jag det väldigt lungt, dvs jag gjorde ingenting före lunch (förutom lämna barnen till skolan och dagis då...) utan försökte bara krya på mig. Nannu är fortfarande sjuk så jag var tvungen att diska för att slippa bananflugor och dålig lukt. Går betydligt fortare här än hemma i Sverige.

Hämtade upp Alexander vid bussen för att gå till klubbhuset och leka lite innan vi skulle hämta Sebastian, istället hamnade vi hemma hos en Australiensare och hennes dotter som också går på TISB på fika. Hennes dotter H och Alexander lekte en stund och hade jag varit tvungen att hämta hem Sebastian hade nog de två lekt väldigt bra och länge ihop. Alexander var nära att stanna utan mig men sedan ångrade han sig. De hade känns varandra för kort tid för att det skulle fungera. Men det är kul både för honom och för mig att lära känna lite nytt folk.

Det är praktiskt med Palm Meadows då allas hem är inom gångavstånd. Sebastian hämtade vi upp därefter och han kämpar på, han gråter lite på morgon då jag lämnar honom och sedan när jag hämtar honom så börjar han gråta när han ser mig för att han har saknat mig, men när jag frågar honom hur han haft det på dagis så säger han att han har haft det bra och han lekt med bilar :-)

Min lilla och stora bebis, den lilla sittandes själv numera,
den stora utan bandage och inga stygn under hakan längre.

Han har helt enkelt separations-ångest och sedan gråter han av lycka när jag kommer.. Ja ja han har alltid varit mammas pojke. Jag frågade Alexander vad han ville äta till middag och då sa han biffar och potatis så det fick det bli. Jag tror Sebastian själv åt fem biffar liksom Alexander så det var väldigt uppskattat. Antar att de båda växer för tillfället.

Sedan lunch idag har jag mått bättre och inte kännt mig lika svag och orkeslös även om jag inte är helt 100 ännu så mår jag betydligt bättre än igår.

Plantor för pyntning...

Idag har jag varit på en plantodling och handlat blommor och växter och träd. Det blev pelargoner till hängamplarna, rosor, klätterväxter, ett citronträd, ett mangoträd och något till fruktträd, samt ytterligare blommor jag inte har koll på vad de heter som min trädgårdsmästare och chaufför tyckte jag skulle köpa.

Ser ni citronerna som är på väg på plantan... Finns numera i våran trädgård.

Allt för det eminenta priset 735 INR ca 113 kronor, sedan var jag dock tvungen att köpa krukor och gödsel för lite mera pengar men ändå. Väldigt billigt, än så länge så ser mina plantor lite taniga ut, men i den här värmen med vatten så kommer pelargonierna ta sig hoppas jag. Dessutom så kan jag alltid köpa nya om de här dör. Men varför skall de göra det när jag har en trädgårdsmästare som ser till att de inte dör.

Resultatet blev i alla fall mysigt, dock måste jag och Roger fixa upphängningen av amplarna, de hänger just nu i orange snören. Inte direkt vad vi hade tänkt oss men det hänger där i alla fall. Det är nog typiskt Indien, de får jobbet gjort snabbt men kanske inte med den finish som man vill ha och så kan det dessutom bli lite halvfel som att jag lyckades få pelargoner men inte alla i samma färg utan lite blandat. Hur som helst så är balkongen betydligt bättre nu.

Bus med brorsan innan pappa kommer hem...

Sebastian är inne på sin andra vecka på dagis och han gråter fortfarande när jag lämnar honom och han börjar gråta när han ser mig när jag hämtar honom. Separationen är svår tydligen men enligt fröknarna så gråter han inte under dagtiden utom när han får mat han inte gillar. De förstår väl inte allt han säger heller så jag kan tänka mig att han frågar en hel del efter "min mamma". Det viktiga är att vi får in en rutin han behöver leksällskapet samt att jag vill att han skall kunna engelska han också.

Trevlig eftermiddagsfika...

blev det idag hemma hos A, hon hade varit snäll och köpt en baddräkt ifrån Sverige till Olivia och jag ville betala vad jag var skyldig, vi satt på deras balkong under tak och åt kladdkaka och the och Alexander och Sebastian och Olivia var med.

Tidigare hade Nannu ringt och låtit ännu värre än igår. Dunderförkyld och fortfarande feber. Jag sa, stanna hemma kom inte hit och smitta oss :-)

Sebastian var sina två-timmar på Wecare även om de idag sa att han kanske kunde vara kvar lite längre imorgon eftersom han var ju försiktig och dessutom höll de andra barnen ifrån sig. (Min jämförelse i Sverige är väl att där hade de gjort sitt jobb och tagit hand om Sebastian oavsett om han har plåster på hakan, han är ju inte sjuk utan har bara ett sår på hakan som vi var tvugna att sy) Antar att de var rädda för de övriga barnen mest men min lille pojk kan säga ifrån både på engelska (stop it) och på svenska så att omgivningen förstår. Han har ju en äldre bror som han fightas med dagligen.

Innan fikat lyckades jag slänga ihop en taco-paj av resterna av tacoätandet i helgen och det innan Alexander kom hem.

Efter fikat så gjorde jag och Alexander läxan medans Sebastian följde med Manju (tror att det stavas så) och hämtade pappa, just nu övar Alexander på att räkna och skriva siffrorna mellan 1-6 och dessutom har han lärt sig bokstäverna s, a, i, p och nu senast n... Till varje bokstav så lär de ut en sång och en "action" för att han skall komma ihåg det lättare, dessutom skall han kunna skriva dem. Jag tycker han är jätteduktig med tanke på att han innan vi kom hit inte kunde skriva någonting och han var inte särskilt intresserad heller.

Nu förtiden sitter han alltid med en liten bok och skriver eller ritar...

Sedan åkte vi och la om Sebastians bandage som blir rätt skitigt på två dagar...

Måndag - ändrade planer...

Som vanligt i detta landet så blir det ändrade planer. Vi skickade iväg Alexander utan missöden på morgonen med skolbussen, Roger åkte till jobbet och Manju var i tid så att jag och Sebastian (och Olivia) kunde utan problem anlända till WeCare strax efter kl 9.00.

Väl där så fick jag veta omgående att Sebastian inte fick vara där, han hade ju bandage över sitt sår, tänk om något annat barn slet av det eller om han ramlade och gjorde illa sig igen på hakan. Sebastian började gråta när han insåg att han inte skulle få vara kvar. (Gissa om inskolningen blev omintetgjord i ett enda svep.) Jag frågade om han inte åtmistone kunde få vara kvar ett tag att leka ute och jag var kvar.

Det gick bra, under tiden Sebastian lekte gick jag in till den som tog emot våran anmälan och det slutade med att jag skrev under på ett papper att jag tog ansvar för ifall något hände med Sebastian under tiden han var där och lekte med bandage. Dessutom fick han bara var där i två timmar.

Sagt och gjort jag åkte hem ändå och hämtade honom vid elva. Jag hade en lunchdate inplanerad med tre andra svenskar, det blev att ta med både Olivia och Sebastian dit. Med lite hjälp ifrån snälla A så gick det någelunda att få i sig en god pepparbiff på Toscana. Dock så var jag ändå lite besviken eftersom jag fick byta blöja, amma och prata med Sebastian om vart annat när jag egentligen hade bara tänkt njuta av god mat och trevligt sällskap.

Väl hemma igen så skickade jag hem en febrig Nannu, med andra ord hade jag inte full hjälp heller. Hämtade Alexander vid bussen och sedan struntade jag att laga mat utan när Roger kom hem så beställde vi pizza ifrån Dominos...

Kvällen gick sedan åt att lägga barnen och därefter satt jag och Roger uppe med våra datorer, han beställde böcker och jag försökte lösa mina hotmail problem. Därav inga inlägg på ett tag.

Inskolningen fortgår...

Två av de FYRA!!! kossorna som stod mitt på vägen på väg till Sebastians dagis.

Idag lämnade jag Sebastian ännu lite tidigare, han fick leka ute på gården när vi sa hej då. Han är tapper och håller god min tills jag går ifrån honom. Dvs han gråter fortfarande när jag lämnar. Dock så sov han middag där idag och dessutom åt han bra på lunchen och tydligen har han lekt med andra barn idag också.

Imorgon skall han komma ännu lite tidigare och stanna ännu längre. Skall bli skönt när inskolningen är över och att vi nästa vecka är inne i normala rutiner som det kommer vara.

Tror inte Sebastian lider av att inte kunna språket på samma sätt som Alexander eftersom han lär sig svenska fortfarande så att lära sig engelska samtidigt är inte så svårt och gester och handtecken fungerar lika bra för honom.

Inskolning forts...

Idag lämnade jag Sebastian och satt utanför och väntade, vid 11-tiden åkte vi hem för lunch och jag hämtade honom vid 12.30. Allt har gått bra förutom att han började att gråta när jag gick och när jag kom. Får se hur det går att lämna honom imorgon. Tanken är att han skall sova middag och äta lunch där i morgon men vi får väl se om jag skall hämta honom samma tid imorgon kanske och inte göra för många nya moment på en gång.

Hemma har vi bara tagit det lugnt och vi har lagat mat och ikväll skall jag försöka mig på att göra naan-bröd på deg som Nannu gjort i ordning åt mig. Skall bli intressant och se om jag får godkänt och att det går att äta. Nästa steg måste vara att jag gör degen själv. Vore kul om man kunde baka det hemma i Sverige sen när vi flyttat hem igen.

Fortsatt inskolning...

Frukost, oklart vad rätten heter dock...intogs med god aptit.

Idag har Sebastian varit på Wecare igen, han var där lite längre. Vi inledde med att käka frukost/mellanmål en form av små kuddar, han åt dock med god aptit. Därefter följde cirkeltid där han bla fick sätta upp sig själv på en tavla att han var där.

Sedan hade de aktivitetsborden uppställda, idag var det målning och playdohlera (igår var det puzzel och klippa och riva tidningar) förutom de obligatoriska klossbordet samt rollspelshörna. Sebastian har dock inte varit så intresserad utan endast lekt med bilar, eftersom dessa bilar är helt nya för honom så är de mest intressanta.

Leka med bilar är mest intressant just nu...

Stora som små bilar, bara det är bilar...

Nästa station var musikrummet och därefter stora lekytan inne med stora bilar (al la bobbycar storlek). Han var duktig och var inte lika fixerad vid mig som han var dagen innan, därefter så var det lugna stunden på mattan och sedan dansstund och sedan fick vi gå hem. Imorgon skall han börja ännu tidigare samt att jag skall sitta utanför på trappan samt att han skall förmodligen även äta lunch. Sedan är tanken att han skall vara inskolad på torsdag.

Alexander han var hos norska granntjejens mamma som var vänlig nog att ta hand om honom medans jag skolade in Sebastian.

Han satt dock och åt lunch när jag kom hem idag efter att ha lekt hemma hos dem samt på klubbhuset. Tänk vilka snälla grannar man redan har fått här i Indien...

Inskolning av Sebastian

trodde jag var imorgon, som tur var ringde jag för att dubbelkolla. Det visade sig att hon sagt fel till mig. Självklart skulle Sebastian börja idag måndag. Blev ett slänga sig in i bilen för att hinna med att komma dit i tid. Det gick bra men jag var ju med i klassrummet så det var ju ingen konst.

Det fanns lite bilar och stora lekrummet är en hit men många olika typer av rutchkanor och bobbycarbilar vilket Sebastian älskar. Imorgon skall Alexander slippa sitta i bilen då en av våra grannar erbjudit sig att han kan vara hos dom under tiden jag är med Sebastian.

Jag saknar dock blodgrupp till Sebastian, fråga mig bara inte vad man skall med det till...