Fredagen 28/1 - Containern anländer...

Fredag morgon och jag börjar äntligen må lite bättre med hjälp av Ipren. Jag bestämmer mig för att ta Olivia på 6-månaderskoll och passa på att komma ut ifrån huset lite efter att ha spenderat hela veckan i sängen förutom när jag tagit mig till och från dagis med Sebastian.

Avprickning av kartonger och barnen leker med efterlängtade cyklar...

När jag är på väg därifrån ringer Roger och säger att våra grejer ifrån Sverige skall anlända kl 15.00 till Palm Meadows. Jipppiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii säger vi, men samtidigt vågar man inte lita ett dyft på att det är sant. Dock så ser jag till att meddela grinden att vi väntar på våra grejer och att de skall släppa in dem, jag till och med får åka till administrationen för att meddela överchefen för grinden.

Kl 14.30 så kommer de före utsatt tid, det är organiserat kaos, Alexander är hemma, men Roger och Sebastian skall komma tillsammans med Manju då Roger väljer att sluta tidigare för att kunna hjälpa till. Tro mig det behövdes. Det anlände ca 10 stycken bärare och jag ville vänta in Roger så jag satte dem på att flytta de lånade möblerna till garaget så att de inte skulle vara ivägen för våra egna grejer.

forts... följer...

Däckad pga prickar på tonsillerna

Tisdagmorgon vaknar jag och inser att dagen kommer vara tung, jag har feber. Jag tror att det bara är en vanlig förkylning. När jag på onsdagen och torsdagen fortfarande har feber så fick jag till slut ta mig till läkaren och han säger att jag har vita prickar på tonsillerna och behöver antibiotika. Jag har dessutom fortfarande ont i halsen utan att vara snorig men väldigt slemmig i halsen.

Tydligen är åkomman väldigt vanlig här i Indien, men jag som aldrig brukar ha feber låg i sängen hela tisdagen och onsdagen och nästan hela torsdagen också. Då är det tur att Nannu jobbade på tisdag och torsdag och onsdag var det Indiens nationaldag så då var Roger hemma. Dock så blev det en väldigt tråkig nationaldagsfirande för våran del eftersom jag var däckad.

Nationaldagen verkade dock gå ganska obemärkt förbi här i Indien men det var tydligen parader på tv som Roger flippade förbi.

På onsdagkvällen fick vi då beskedet som vi väntade på, inspektionen av våran container skulle ske på torsdagen, det lät för bra för att vara sant. Vi hoppades på att få grejerna innan helgen och mycket riktigt så ringde de äntligen och sa att våra grejer skulle komma på fredagen.

Måndag med halsont

I måndags så började jag känna av halsen och var väldigt trött dock skickades båda barnen iväg till dagis/skolan. Olivia började vara snorig också och nös och nös och nös. Jag fick frågan av Nannu om vi inte gav medicin till barnen när de är förkylda. Jag sa nja, vi har ju alvedon/ipren och så nässpray så klart, hon ville att jag skulle köpa en salva som man kunde smörja på bröstet på Olivia.

Manju fick i uppdrag att köpa när jag på hemvägen ifrån dagis stannade för att köpa medicinen. Det visade sig att det var en salva som stank vicks. Roger hävdar bestämt att han fick något liknade när han var barn. Själv kommer jag inte ihåg om vi hade det också.

Väl hemma ifrån Dagis åkte vi över på en snabbfika hemma hos I som nu har huset tomt igen efter att alla släktingar åkt hem. Det är alltid lika skönt att komma hem och ha maten klar bara att värma eftersom Nannu fixat det. Missförstå mig inte jag gillar att laga mat, men med tre småbarn så är det inte alltid det finns ork och tid att få till allting. Nu  kan vi äta god lagad mat och till och med ha grönsallad nästan varje dag. Om man dessutom börjar känna sig sjuk så är det ännu bättre med avlastning och hjälp.

Söndag förra veckan - Zoo

Förra söndagen så gjorde vi det som vi hade tänkt göra på lördagen, åka på Zoo. Det tar ganska lång tid att åka dit ca 1½ timma så vi åt lunch innan vi gav oss iväg.

Alexander och Sebastian sitter i safaribussen

Väl framme så köade vi för att köpa biljetter och vi tog grand safari, därefter fick vi stå i kö för att ta en buss som skulle ta oss runt och titta på tigrar, björnar och lejon och olika typer av hjortdjur. Vädret var idealiskt, både varmt men inte för varmt.

Vi kom fram i kön och det visade sig att man sparat platser till oss längst fram i en buss så vi hade perfekt sikt när vi åkte runt. Vi tog jättefina bilder och även chauffören hjälpte oss för att få fina bilder. (se senare när jag orkar lägga upp bilderna)

Två björnar ligger och latar sig när vi åker förbi...

Sebastian tror jag tyckte själva bussfärden isig var minst lika rolig som att titta på djuren. Dessutom tyckte jag att det var skönt att se lite andra vyer annat än stadsmiljö, istället såg vi fin natur och fina bergstoppar då zoot låg ganska högt upp jämfört med centrum av Bangalore.

Björnen sover, björnen sover...

Familjen tiger ligger och vilar vid vägkanten..

Jag är bra på att smälta in i marken...

Ligger som en kung i skuggan, vackert inte sant.

Två av de vita tigrarna vi såg...

Sockervadd är ett måste, lägg märke till Sebastians smutsiga ben... Vadden är nästan större än hans huvud.

Kommersen i full gång när vi är på väg mot bilen och Manju... Nästa gång skall vi gå runt i själva zoo-delen och kolla på elefanterna.

Vi var själva en del av attraktionen som vanligt när man är ute med barnen, jag vet inte hur många fotografier som Olivia finns med på runt om i Bangalore vid det här laget. Folk man inte känner kommer fram och frågar om de får ta bilder på Olivia. Vad de nu skall med bilden till, hon är visserligen väldigt söt och nu tittar två fina små risgryn fram där nere i käken.

Politikerkorruption...

finns det gott om i Indien. I lördags (23/1) så fick vi tidigt ett sms ifrån företaget att vi inte fick ge oss ut i trafiken, därefter ringer Manju och säger att det inte går några bussar så att han kan ta sig till oss. Tydligen så har någon lokal politiker anklagats för korruption och en sympatistrejk hade utlyst, dessutom så brändes däck och bussar nere på stan enligt ryktet.

Hur som helst det gjorde att vi fick lägga om våra planer för lördagen och bara vara hemma.

Febersjuk och containern har kommit

Jag orkar inte skriva ner allt som hänt under veckan, men jag skall skriva så fort jag har tid...

Oklart om tullningen är klar...

Igår fick Roger skriva på ett papper om tullningen av våran container, dock är det oklart om tullningen skedde idag fredag. Vi hoppas på det men litar inte på det. Man får helt enkelt se tiden an. Har vi väntat så här länge kan vi vänta ett tag till...

Men nu är det nära.

Ny bekantskap

Denna bok är utläst
numera efter dagar av sjukdom...

Idag så tog jag det väldigt lungt, dvs jag gjorde ingenting före lunch (förutom lämna barnen till skolan och dagis då...) utan försökte bara krya på mig. Nannu är fortfarande sjuk så jag var tvungen att diska för att slippa bananflugor och dålig lukt. Går betydligt fortare här än hemma i Sverige.

Hämtade upp Alexander vid bussen för att gå till klubbhuset och leka lite innan vi skulle hämta Sebastian, istället hamnade vi hemma hos en Australiensare och hennes dotter som också går på TISB på fika. Hennes dotter H och Alexander lekte en stund och hade jag varit tvungen att hämta hem Sebastian hade nog de två lekt väldigt bra och länge ihop. Alexander var nära att stanna utan mig men sedan ångrade han sig. De hade känns varandra för kort tid för att det skulle fungera. Men det är kul både för honom och för mig att lära känna lite nytt folk.

Det är praktiskt med Palm Meadows då allas hem är inom gångavstånd. Sebastian hämtade vi upp därefter och han kämpar på, han gråter lite på morgon då jag lämnar honom och sedan när jag hämtar honom så börjar han gråta när han ser mig för att han har saknat mig, men när jag frågar honom hur han haft det på dagis så säger han att han har haft det bra och han lekt med bilar :-)

Min lilla och stora bebis, den lilla sittandes själv numera,
den stora utan bandage och inga stygn under hakan längre.

Han har helt enkelt separations-ångest och sedan gråter han av lycka när jag kommer.. Ja ja han har alltid varit mammas pojke. Jag frågade Alexander vad han ville äta till middag och då sa han biffar och potatis så det fick det bli. Jag tror Sebastian själv åt fem biffar liksom Alexander så det var väldigt uppskattat. Antar att de båda växer för tillfället.

Sedan lunch idag har jag mått bättre och inte kännt mig lika svag och orkeslös även om jag inte är helt 100 ännu så mår jag betydligt bättre än igår.

Halvsjuk...

Igår torsdag vaknade jag som vanligt och fick iväg ungarna till dagis och skolan. När jag kom hem hade först Nannu ringt och sagt att hon spytt hela natten så hon skulle inte komma. Jag kände mig själv lite lätt illamående direkt när hon sa det. (hade själv magproblem i måndags så jag kände mig skyldig, hon städar trots allt våra toaletter) Jag frös och hade ont i magen, dock hade jag bokat tid för manikyr och pedikyr och dessutom behövde jag klippa mig så jag tog en ipren och tog mig och Olivia till klubbhuset för en upp- fräschning.

Även tånaglarna fick färg..

Väl där fick jag pedikyr och manikyr samtidigt vilket gjorde det lite svårt att ta hand om Olivia, men det löste sig tack vare att personalen hjälpte till samt Manju kom till min räddning under ett tag. Så nu har mina fingrar och tår nagellack. Tror att det var senast i tonåren någon gång som jag faktiskt hade nagellack på tårna senast... :-)

Därefter skulle jag klippa mig, jag har varit lite nervös inför det eftersom jag i vanliga fall hemma i Sverige är rätt kräsen just vad det gäller håret. Min oro var dock obefogad jag är mycket nöjd så hädanefter får den manliga hårfrisören nog alltid klippa mig :-)

Även Olivia fick bli av med lite hår, äntligen...

Välfriserad och klar så tog jag mig till klubbhuset och tog en sen lunch och Alexander kom dit efter att ha anlänt med bussen ifrån skolan. Jag åt hamburgare och Alexander fick lite pomfritt. Därefter åkte vi och hämtade Sebastian. Väl hemma så tog min ork helt slut. Jag lät barnen härja fritt och jag orkade knappt mata Olivia. När Roger kom hem fick han laga maten och sedan sov jag efter att ha läst godnattsaga för Sebastian.

Antar att jag har en lätt förkylning eftersom orken bara försvann så där. Roger tror att det är för att jag sköljer  tandborsten under kranen, men jag sköljer först under kranen sedan med friskt vatten så jag tror inte att det är det som är problemet.

Plantor för pyntning...

Idag har jag varit på en plantodling och handlat blommor och växter och träd. Det blev pelargoner till hängamplarna, rosor, klätterväxter, ett citronträd, ett mangoträd och något till fruktträd, samt ytterligare blommor jag inte har koll på vad de heter som min trädgårdsmästare och chaufför tyckte jag skulle köpa.

Ser ni citronerna som är på väg på plantan... Finns numera i våran trädgård.

Allt för det eminenta priset 735 INR ca 113 kronor, sedan var jag dock tvungen att köpa krukor och gödsel för lite mera pengar men ändå. Väldigt billigt, än så länge så ser mina plantor lite taniga ut, men i den här värmen med vatten så kommer pelargonierna ta sig hoppas jag. Dessutom så kan jag alltid köpa nya om de här dör. Men varför skall de göra det när jag har en trädgårdsmästare som ser till att de inte dör.

Resultatet blev i alla fall mysigt, dock måste jag och Roger fixa upphängningen av amplarna, de hänger just nu i orange snören. Inte direkt vad vi hade tänkt oss men det hänger där i alla fall. Det är nog typiskt Indien, de får jobbet gjort snabbt men kanske inte med den finish som man vill ha och så kan det dessutom bli lite halvfel som att jag lyckades få pelargoner men inte alla i samma färg utan lite blandat. Hur som helst så är balkongen betydligt bättre nu.

Bus med brorsan innan pappa kommer hem...

Sebastian är inne på sin andra vecka på dagis och han gråter fortfarande när jag lämnar honom och han börjar gråta när han ser mig när jag hämtar honom. Separationen är svår tydligen men enligt fröknarna så gråter han inte under dagtiden utom när han får mat han inte gillar. De förstår väl inte allt han säger heller så jag kan tänka mig att han frågar en hel del efter "min mamma". Det viktiga är att vi får in en rutin han behöver leksällskapet samt att jag vill att han skall kunna engelska han också.

Byte av inhandlad vattenkanna...

Idag efter att jag lämnat Sebastian tog vi oss tillbaka till butiken där jag köpte krukorna för i samma butik köpte jag också en vattenkanna, problemet med den vattenkannan var att den endast hade en spridare och att det inte gick att ta av hatten så att säga. Vi åkte tillbaka och bytte till oss en mindre (tyvärr) vattenkanna av samma sort men där man kunde ta av spridaren.

Hatten passar nu, se så fin hon blev våran Olivia i mosters present.

Innan dess skulle jag besöka lifestyle för att titta på kläder då jag behöver mera byxor som inte är så varma. Då vi kom fram så var klockan 10.00 och det visade sig att de öppnade först 11.00 så istället gick jag runt inne i Spar som finns i samma byggnad och som hade öppet.

Väl hemma igen åt jag lunch och sedan skulle barnen hämtas och sedan bar det av till A som bjöd på fika ihop med ett gäng andra svenska mammor. Det pratades mycket om resor de skulle göras framöver, själv kände jag att jag inte alls var i samma fas. Vi har liksom inte ens börjat tänka på vad vi vill se förutom Bangalore. Självklart vill vi se mera men vi har liksom inte kommit i ordning ännu.

Jag har dock redan i Sverige tänkt att vi skall åka till Maldiverna när det passar, men inte än på ett tag. Sedan skall vi självklart åka till Kerala och så vill jag även gå på någon sorts safari. Vi får väl se om Goa blir på tapeten när vi får besök ifrån Sverige. ( För ni kommer väl :-), ni är alla välkomna att bo hos oss)

Vilken sötnos...

Idag fick vi besked om att våra grejer skall tullas denna vecka senast fredag och att vi förmodligen kommer få grejerna någon gång under nästa vecka. Jippii säger jag men jag tror inte på det riktigt förräns jag har fått grejerna hem hit till dörren då skall jag jubla på riktigt.

Magbesvär...

Igår måndag sprang jag mest hela dagen fram och tillbaka på toa. Rent generellt så har vi klarat oss bra men ibland har någon av oss dåliga magar här i Indien. Jag hade en sådan dag igår. Som tur var hade jag bara Olivia hemma och Nannu jobbade vilket gjorde att jag kunde ta det lungt och inte göra någonting förrän jag var tvungen att åka och hämta Sebastian på dagis.

Trädgårdsmästaren kom hit och förberedde inför planteringen av blommorna som inhandlades under helgen. Tänk vad lite grönt gör skillnad för under dagen kom även våra fyra stora palmer hemlevererade. Helt plötsligt såg balkongen lite mer ombonad ut och inbodd.

Soppa intogs på filten brevid Olivia i skuggan på balkongen.

Båda barnen var trötta efter första skoldagen efter helgen men tror ni att de ville gå och lägga sig. Inte då, det blev en kväll då man själv somnade när barnen somnade. Har varit alldeles för många sådana kvällar. Alexander hostar fortfarande på nätterna. Sebastian fick dock ta bort de sista stygnet under hakan, dock så sitter en liten bit  tråd kvar under hakan som vi skall försöka få bort när såret har läkt lite mera. Med andra ord springer han inte runt med bandage längre och slipper se ut som en liten tomte med skägg...

Hängamplar till balkongen

Gårdagen köpte vi blommor men vi hade inga krukor. Därför blev mitt uppdrag när jag fick dra iväg nästan ensam (Olivia kan jag inte lämna ännu så länge jag planerar vara borta fler än en timme) med våran chaufför. Han  ringde Indiens motsvarighet till eniro (nummerupplysningen) och fick en adress till en affär som sålde krukor som går att hänga.

Lite intressant att det fungerar, jag har blivit lovad att få numret :-) Sagt och gjort jag och Manju spenderade en dryg timme i affären och gick därifrån nästan med allt jag behövde. Problemet är att vi fortfarande behöver förlängningskedjor till lamporna vi köpte på Fabindia samt nu till mina hängamplar för mina nyinköpta blommor.

Imorgon skall 4 stora gröna växter (palmer) levereras hem till oss för att ha som rumsavdelare på balkongen. Nu skall vi bara hitta en lämplig matta att ha under möbelgruppen, sedan planerar vi även att införskaffa en liten minipool som barnen kan leka i när det är varmt, vi har nämligen vatten tillgängligt på balkongen.

Eftermiddagen spenderades på besök hos Familjen E som hade besök ifrån Sverige (indiska P med fru och barn) som var hemma i Indien för att sedan återvända till Sverige. Vi diskuterade vad vi kunde göra för att på skynda våran container, vi misstänker att det är någon tjänsteman som vill ha lite extra pengar något vi inte kommer befatta oss med. Dock så kanske vi kan få någon byråkrat på företaget att ringa en annan byråkrat på tullmyndigheten. Annars så får vi väl snällt vänta på att våra grejer inte sitter fast i tullen längre, men nu börjar vi verkligen bli less på att vänta.

Sedan var det Sebastians stygn som skulle tas, med stor vånda fick vi bort alla stygn utom ett, jag orkade inte eftersom han gallskrek och ville inte vara med och jag var rädd att doktorn skulle av misstag råka göra honom illa, Sebastian och jag kom överens om att ta det sista stygnet imorgon kväll. Vi får väl se hur det går, imorgon får Roger också vara med...  Ibland är det inte roligt att vara mamma och tvinga ens barn att göra något mot deras vilja.

Försöka handla...

Idag åkte vi iväg för att titta på saker till balkongen samt lite gardiner. Dessutom skulle vi äta lunch. Problemet var att Sebastian somnade inte på vägen in till lunchen och det gjorde att han var övertrött och åt ingenting. Vi försökte sedan handla i shoppingcentret men gav upp då ungarna var helt omöjliga.

Kokbok för indisk matlagning...

Vi försökte även hitta kedjor till de fina lampor jag köpt på Fabindia men vi har inte lyckats ännu, vi var på Fabindia i Koramongalla (osäker på stavningen) men den kedja de hade där var inte standard utan de hade tagit det ifrån en annan lampa hävdade de. Blir att leta vidare i järnvarubutikerna längs med vägen. Mitt emot Fabindia låg ett stort Crossword (bokhandel för er oinsatta i Sverige :-) ) Jag och Roger gick in, båda två gillar böcker och även Alexander har börjat visa intresse för anteckningsblock, målarböcker och för att inte tala om tejp och pennor och sådant. Det slutade med att jag hittade en indisk kokbok, tanken är att jag skall peka på en bild och säga till Nannu att det här vill jag att vi lagar ihop samt jag vill kunna laga indisk mat själv och så hittade jag även tantsnusk ni vet ( Nora Roberts, mina sparade olästa harlequin ligger i container) fast på engelska. Roger köpte två böcker av den typen han gillar som jag aldrig nästan läser :-) dessutom fick vi med oss två målarböcker till barnen samt två leksaker och ändå så behövde vi inte betala mer än ca 2500 INR = ca 400 kronor. Fatta vad billigt det är med böcker och sådant i detta land. Jag och Roger kommer nog handla ihjäl oss båda två. Vi skulle kunna vara i denna butik en hel dag om inte ungarna hade varit med förstås.

Blommor till balkongen och trädgården.

På vägen hem stannade vi för att köpa lite blommor, jag har väntat i det längsta för jag hade lovat Suresh att han och jag skulle köpa blommor, men sedan har ju han tagit ledigt 20 dagar och jag vill ha blommor nu. Vi har handlat till fyra hängamplar samt till blommor i fönstersmygen, dessutom har vi beställt 4 relativt stora palmer att ha som rumsavdelare uppe på balkongen. Nu måste vi bara hitta krukor också och sedan skall jag ringa trädgårdsmästaren så skall han få komma och plantera åt mig. (Något skall han väl göra för mina pengar :-)) Jag får köpa blommor till framsidan med Suresh när han är tillbaka.

Vi försökte hitta en matta att ha till vår balkong men det har vi inte hittat någon bra ännu, eller rättare sagt vi orkade inte längre. När vi kom hem så spydde Sebastian och vi tänkte jaha magsjuka, men sen nu ikväll åt han spagetthi och köttfärssås med glatt humör så förmodligen var det åksjuk han var och eftersom han inte åt lunch så hade han bara en clementin i magen och den är sur som tusan så förhoppningsvis var det falskt alarm. Han har i alla fall inte spytt ännu och det har gått många timmar sedan vi åt.

Nästa gång vi skall försöka handla gardiner och titta på inredningsdetaljer ihop så måste vi försöka få barnvakt. Det är omöjligt att ha med åtminstone Sebastian i den typen av affärer särskilt när han är trött. Vi får väl se jag får väl handla i veckorna när inte Roger är med, men vissa saker vill man liksom köpa ihop.

Sitter korta stunder...

Här kommer lite bilder på Olivia...

Lycklig i tillfälligt lånad gåstol

Hemma med tre barn...

Norska kompisen A, Alexander och Sebastian på vår trappa.

är helt okej när man har någon som städar och lagar mat åt en. Jag tog en shoppingtur för att inhandla diverse saker på Hyper city samt att ta ut pengar. Bland annat skulle jag köpa ett badmintonracket till Roger. Jag hade lite otur när jag handlade för först lyckades jag missa att ett målarblock skulle betalas på våningsplan 2där Crossword finns. Ungefär som apoteket finns i ICA Maxi nu för tiden, där måste man också betala där innan man går ut i ICA maxi igen. Hur som helst jag löste det genom att skicka en överbliven hängandes personal att gå upp och betala den åt mig. :-)

Norska kompisen As lillebror M

Nästa sak som inträffade var att det badmintonracket som jag valt åt Roger inte hade någon fungerande streck-kod, varpå kassörskan gick upp och kom tillbaka med ett annat racket för typ 450 INR när jag valt ett för ca 2700 INR. Jag skickar mot min magkänsla upp ett annat biträde som än en gång kom tillbaka med fel racket. Till slut fick jag gå upp igen och välja ett nytt själv där jag innan såg till att det fanns en hel streck-kod som fungerade.

När jag då skulle betala valde jag självklart fel kassa (det övriga jag köpt var redan betalt och stod med Manju utanför kassorna färdigt för transport ner till bilen.) Ni vet det där klassiska jag tar den här kassan för den går nog fortare än den bredvid. I detta fall hade jag endast en person som nästan var klar framför mig. Tror ni inte att hon självklart hade glömt att väga en av sina grönsaker borta vid grönsakerna, (det finns en kille/tjej som väger och sätter lappar på grejerna ungefär som man gör själv med scanningen hemma i Sverige) så kassörskan sprang iväg för att göra det, sedan skulle hon betala sina saker och då visade det sig  att hon inte hade täckning för sina inköp och fick plocka bort saker ifrån sin vagn. Ni kan ju tänka er hur mycket tid jag vann på att ta just den kassan.

Besök i ett hål i väggen, järnaffären som sålde möbeltassar..

Det är lustigt jag blir lika irriterad här som i Sverige på exakt samma saker så sådant ändrar sig inte. Jag hade nog blivit ännu mera sur om samma sak hade hänt i Sverige. Här är jag hela tiden inställd på att saker och ting kan gå fel.

Väl hemma igen så hade Nannu haft fullt upp med Alexander och Sebastian som varit hemma med henne men vi åt lunch och sedan hade jag tur att både Sebastian och Olivia somnade samtidigt. Brukar sällan inträffa så då passade jag och Alexander på att åka iväg och leta möbeltassar till våra ute möbler samt kedjor att hänga de fina lamporna som vi inhandlat i. Dock var jag delvis ute i ogjort ärende då kedjan inte hittades, dock fick Alexander en kedja själv och så hittade jag möbeltassarna.

På kvällen åt vi oxfile och klyftpotatis med standardsåsen numera i väntan på mina påssåser ifrån Sverige som ligger i vår container i Chennai fortfarande. Innan dess hade vi varit och lagt om Sebastians sår samt fått besked om att stygnen förmodligen skall tas på söndag.  Vi myste medans vi väntade på potatisen uppe  på balkongen med chips och popcorn samt öl och dricka till mig och barnen.

Våran fina ostbricka med det indiska rödvinet.

Nattningsrutinen blev Toy Story 3 på engelska och även Olivia somnade vid halv tio så jag och Roger kunde äta en jättegod ostbricka med vin, jordgubbar och vindruvor. Man är lite svältfödd på ost i det här landet även om det finns att köpa så är det betydligt dyrare här än i Sverige.

Vi satt uppe länge och njöt av vuxentid tillsammans och diskuterade fram och tillbaka om vårat liv här.

Dryga två månader i Indien...

Tänk den 10:e hade vi bott i Bangalore i två månader. Två månader fyllda av kulturchock och god mat och nya vänner och nya erfarenheter.

Blivit arbetsgivare, sytt barn på hakan, åkt mycket bil, shoppat mer än jag någonsin gjort mest nyttosakern men en hel del okynnes och grejer till huset.

Vi har kommit oss väl tillrätta och vi trivs, Sebastian säger inte åka hem lika mycket och Alexander tror jag stormtrivs. Det ända vi saknar egentligen är som sagt våra möbler. Blir inget denna vecka heller för i morgon är det fredag och vi har inte fått något nytt datum och tid för att tulla sakerna.

Roger har kommit väl tillrätta på jobbet också även om han självklart också är trött på kvällarna av att tex prata engelska hela dagarna. Jag har så sakteliga kommit in i mitt nya liv utan kollegor på jobbet men jag har mycket intryck hela tiden.

Altanmöbler på plats, nästan.

Idag torsdag kom äntligen möblerna till balkongen, dock saknas som vanligt en del av leveransen, denna gång var det barnens två småstolar i rotting som inte var klara ännu. Men gud så skönt det skall bli att i morgon sitta ute på altanen och vänta in helgen och kanske dricka en god drink och käka chips och andra godsaker. Har varit och bunkrat upp idag på en affär som heter Sorbet. Hittade bra pålägg samt ost och andra småsaker. Kul med en ny matbutik över huvud taget.

Blomsterprakt på ett av grannhusen.

Jag och Alexander har även hittat ett par svarta skor till skoluniformen, så på måndag när han får gå till skolan igen så kommer han vara fin i sin uniform och svarta skor till. Vi har även hittat de vita gympadojorna till torsdagar och fredagsuniformerna.

Jag var själv idag eftersom det är en indisk helgdag idag och i morgon så Nannu valde att vara ledig idag och komma i morgon. Det passar mig ganska bra eftersom jag har alla tre barnen hemma imorgon. Alexander för att han är sjuk, Sebastian för att Wecare har festivalstängt och Olivia är alltid hemma.

Mera blomsterprakt... Måste komma igång med min egen trädgård,
väntar dock på Suresh som jag vet vill vara med

Jag har även gjort en äppelpaj idag efter ha fått vänta på strömmen under flera timmar, jag har ström till kyl/frys och lampor och tvn, men inte till ugnen och micron vilket gör det svårt för äppelpaj skall stå i ugnen. Jag hade tänkt bjuda grannen S på kakan eftersom hon har hjälpt oss i samband med alla barnens läkarbesök, men när pajen väl var klar var klockan middagstid så det fick bli efterrätt efter middagen och jag får göra en ny paj senare till S.

När Roger kom hem åt vi middag och sedan smet han iväg för att spela badminton med F. Själv har jag fortfarande inte kommit igång med någon träning. Har helt enkelt inte haft varken ork eller tid. Jag tror att jag kommer försöka gå iväg någon timme när barnen är på skolan och Olivia kan vara med Nannu och simma på klubbhuset. Vi får väl se, många här går på yoga, jag tror dock att jag inte är så förtjust i det jag får kanske prova...

Ytterligare sjukdom..

Igår så vaknade Alexander av att han hade andningssvårigheter, det blev att först lämna Sebastian på Wecare och sedan fortsätta vidare till doktorn som Olivia fick sprutor av. Efter en lång bilfärd så blev det ytterligare väntan inne på mottagningen men väl inne hos doktorn gick det fort. Han konstaterade att Alexander hade halsinfektion och bröstinfektion. Han fick tre olika mediciner varav en motsvarar våran ventoline i Sverige. Alla med roliga och sockriga inslag.

Burkar tre i glada barnvänliga nyanser...

När jag väl lyckats få dagis att ha Sebastian där mer än två timmar så fick jag ha Alexander hemma istället. Vi åkte därefter tillbaka till forum mall och bytte dvd-film. Vi köpte Toy Story 3 i helgen men skivan gick inte att spela. Vi lyckades med Manjus hjälp att få en ny skiva. Dessutom åt vi en snabb lunch på gyllende måsen. Sedan bar det av för att hämta Sebastian.

På eftermiddagen gjorde vi inte så mycket utan jag var med barnen och när Roger kom hem värmde vi butter chicken och sedan kollade vi på filmen som nu fungerade. Själv somnade jag samtidigt som barnen.

ännu har vi inte fått några utemöbler till altanen, hoppas vi får dem innan helgen åtminstone.

Uppfostran en ständig kamp...

det gäller att vara konsekvent och inte förlora orken. Just nu är det mycket tjat om att sitta still vid matbordet tills man ätit klart, inte bråka med varandra (mest är det Sebastian som slår Alexander speciellt när han är trött), sedan är det läggningsrutinerna som måste komma på plats.

Vi har varit lite lata och tillåtit film vid sänggående och det är bra under helgen men i vardagen så blir barnen för trötta. Men jag och Roger är tyvärr trötta också. Egen tiden är lite väl liten och det gör att man inte har världens längsta stubin.

Hur som helst så är de jobbiga på olika sätt, Alexander för att han tjatar ihjäl oss och inte sitter still och hetsar lillebror, Sebastian för att han slåss och skriker (det ekar här i våra tomma rum utan gardiner) och är allmänt trotsig, kan själv och kan bli jätteledsen om han inte får sätta på micron eller öppna ytterdörren. Stackars Olivia är jobbig på kvällen efter åtta när hon skall komma till ro inför natten. Vi misstänker att hon inte är mätt nog, vi måste komma igång med att ge vanlig mat snart, men jag vill vänta tills vi har hennes barnstol samt välling att tillgå.

Man har det man gör och man får väl skylla sig själv men ibland önskar man att man kunde vara helt själv och bara vara, men antagligen skulle man bli uttråkad efter ett par minuter.

Ofta är man delvis skyldig själv till att barnen inte orkar, man har väntat för länge med maten, det blir för sent innan man påbörjar läggningsrutinen, eller man orkar inte aktivera dem själv eller leka med dem själv. Då tenderar barnen att bråka eller tjata för att få uppmärksamhet.

Trevlig eftermiddagsfika...

blev det idag hemma hos A, hon hade varit snäll och köpt en baddräkt ifrån Sverige till Olivia och jag ville betala vad jag var skyldig, vi satt på deras balkong under tak och åt kladdkaka och the och Alexander och Sebastian och Olivia var med.

Tidigare hade Nannu ringt och låtit ännu värre än igår. Dunderförkyld och fortfarande feber. Jag sa, stanna hemma kom inte hit och smitta oss :-)

Sebastian var sina två-timmar på Wecare även om de idag sa att han kanske kunde vara kvar lite längre imorgon eftersom han var ju försiktig och dessutom höll de andra barnen ifrån sig. (Min jämförelse i Sverige är väl att där hade de gjort sitt jobb och tagit hand om Sebastian oavsett om han har plåster på hakan, han är ju inte sjuk utan har bara ett sår på hakan som vi var tvugna att sy) Antar att de var rädda för de övriga barnen mest men min lille pojk kan säga ifrån både på engelska (stop it) och på svenska så att omgivningen förstår. Han har ju en äldre bror som han fightas med dagligen.

Innan fikat lyckades jag slänga ihop en taco-paj av resterna av tacoätandet i helgen och det innan Alexander kom hem.

Efter fikat så gjorde jag och Alexander läxan medans Sebastian följde med Manju (tror att det stavas så) och hämtade pappa, just nu övar Alexander på att räkna och skriva siffrorna mellan 1-6 och dessutom har han lärt sig bokstäverna s, a, i, p och nu senast n... Till varje bokstav så lär de ut en sång och en "action" för att han skall komma ihåg det lättare, dessutom skall han kunna skriva dem. Jag tycker han är jätteduktig med tanke på att han innan vi kom hit inte kunde skriva någonting och han var inte särskilt intresserad heller.

Nu förtiden sitter han alltid med en liten bok och skriver eller ritar...

Sedan åkte vi och la om Sebastians bandage som blir rätt skitigt på två dagar...

Måndag - ändrade planer...

Som vanligt i detta landet så blir det ändrade planer. Vi skickade iväg Alexander utan missöden på morgonen med skolbussen, Roger åkte till jobbet och Manju var i tid så att jag och Sebastian (och Olivia) kunde utan problem anlända till WeCare strax efter kl 9.00.

Väl där så fick jag veta omgående att Sebastian inte fick vara där, han hade ju bandage över sitt sår, tänk om något annat barn slet av det eller om han ramlade och gjorde illa sig igen på hakan. Sebastian började gråta när han insåg att han inte skulle få vara kvar. (Gissa om inskolningen blev omintetgjord i ett enda svep.) Jag frågade om han inte åtmistone kunde få vara kvar ett tag att leka ute och jag var kvar.

Det gick bra, under tiden Sebastian lekte gick jag in till den som tog emot våran anmälan och det slutade med att jag skrev under på ett papper att jag tog ansvar för ifall något hände med Sebastian under tiden han var där och lekte med bandage. Dessutom fick han bara var där i två timmar.

Sagt och gjort jag åkte hem ändå och hämtade honom vid elva. Jag hade en lunchdate inplanerad med tre andra svenskar, det blev att ta med både Olivia och Sebastian dit. Med lite hjälp ifrån snälla A så gick det någelunda att få i sig en god pepparbiff på Toscana. Dock så var jag ändå lite besviken eftersom jag fick byta blöja, amma och prata med Sebastian om vart annat när jag egentligen hade bara tänkt njuta av god mat och trevligt sällskap.

Väl hemma igen så skickade jag hem en febrig Nannu, med andra ord hade jag inte full hjälp heller. Hämtade Alexander vid bussen och sedan struntade jag att laga mat utan när Roger kom hem så beställde vi pizza ifrån Dominos...

Kvällen gick sedan åt att lägga barnen och därefter satt jag och Roger uppe med våra datorer, han beställde böcker och jag försökte lösa mina hotmail problem. Därav inga inlägg på ett tag.

Söndag - hemma utan chafför

Söndag är den dag då chauffören får ledigt, det betyder att man är lite låst till att vara hemma. Ofta inget problem men man kan inte vara lika spontan som hemma i Sverige. Om man hemma känner för att åka iväg och bara hitta på något roligt så kan man inte det lika bra.

Söndagsmorgonen tog jag en promenad med Olivia i bärselen, hon väger dryga 6,5 kg nu så man blir lite svettig. Jag hade som mål att titta på en av de andra svenskarnas hus här på området. Tanken var att jag bara skulle gå förbi men när jag kom fram så var J ute på tomten och det slutade med att jag blev inbjuden på fika.

Stolt och duktig kille sitter i transportmedlet till och från läkarstationen för dagen.

När jag kom hem igen så slängde jag ihop en lunch och sedan tog jag och Alexander och Olivia en tur till klubbhuset medans Sebastian sov och Roger var hemma med honom. Vi tog varsin glass och Alexander lekte med en tjej ifrån Sverige som också bor på området uppe i lekrummet samt i lekparken.

Vid sextiden skulle Sebastian lägga om sitt bandage och jag och Roger planerade en promenad, men det slutade med att jag tog en Rickshaw (three-wheeler, autos) med Sebastian. Han blev överlycklig som ni ser på bilden. Vi kommer nog utnyttja detta transportmedlet på söndagarna när vi inte har någon chaufför i framtiden.

Resten av kvällen gick åt till att förbereda inför skolstart för Alexander och dagis för Sebastian. Jag såg verkligen fram emot att få lite tid med bara Olivia och jag...

https problem med hotmail

jag försöker få mitt hotmail konto att fungera som det skall, jag kommer inte åt det via https, otroligt enerverande och jag hittar inte vad som är felet. Det har fungerat hur bra som helst tills för ett par dagar sedan.

Nu har jag äntligen kommit åt mailen genom att ta bort https och ersätta med http men det känns inget bra.

När, när får vi våra möbler...

Jag och Roger längtar och det skall bli kul och se vad vi packat ner, vi har snart varit här i Indien i två månader och fortfarande har vi inte fått våra grejer. Vi börjar bli less på att vänta. Håll tummarna att vi får våra möbler innan nästa helg. Vi har nästan glömt bort vad vi packade ner och vi vill väldigt gärna ge oss ut och köpa gardiner för att slippa ekokänslan här hemma...

På jakt efter skor...

Idag lördag skulle vi åka till Forum mall (det första varuhuset som byggdes av det slaget här i Bangalore och betydligt större än vårat Forum Value mall) och käka indisk mat. Dock hade vi glömt bort att det var lördag och alla andra var ute i trafiken, därför blev det mac donalds när vi sent kom fram och vi var uthungrade och barnen likaså. Därför vågade vi inte chansa och ta restaurangbesök.

Sedan följde en jakt på skor till Alexander, vi hittade dock inga där, dock hittade vi lite annat smått och gott som  dvd-filmer, almenacka till mig, anteckningsblock till Alexander och kritor etc.

På vägen hem fortsatte jakten och vi hittade till slut ett par joggingskor för torsdag och fredags uniformen, nu skall vi bara hitta svarta skor till måndag-onsdags uniformen, får bli i veckan istället. Väl hemma så kollade vi på en av de inhandlade filmerna samt åt tacos.

Sedan följde läggningsrutin på Sebastian modell värre, han ville om vartannat ha mig brevid sig och nästa sekund Roger. Antingen var han övertrött eller så hade han ont i hakan eller så hade han bara typisk tvåårstrots. Hur som helst så var det inte roligt och jag och Roger orkar inte så mycket efter ha lagt barnen nu för tiden.

Elen då...

Förmodligen hade svetsningen av vårat nya balkongtak gjort slut på våra säkringar, under tiden jag var hos doktorn med Sebastian så lyckades Roger få en elektriker (som har 24-timmar service inom Palm Medows) att komma och byta ut en av våra säkringar på utsidan av huset så när jag kom hem kunde jag laga mat vilket var tanken ifrån början innan Sebastians olycka.

Olyckskorpen var framme..

Igår fredag så började dagen med att våran chaufför var sen. Han hade stannat för frukost och när han sedan skulle åka hem till mig så hamnade han i "traffic jam". Jag fick ringa till dagis och tala om att jag var sen. När jag kom hem så stannade Alexander hemma medans jag åkte till Foodworld och handlade lite matvaror.

Nannu med Olivia på baksidan av vårat hus...
Det är skönt med heltidshjälp numera.

Kl 11 kom A över på en fika, han har precis kommit hem ifrån Sverige och var lite jetlaggad fortfarande, hon hade varit snäll och köpt en baddräkt till Olivia. Snart är det högsäsong på att bada och då måste även Olivia kunna vara i vattnet med mig. (Ja, det finns baddräkter i Indien också men jag ville ha en svensk...)

Vi åt soppa till lunch och Nannu lagade gott friterat bröd till mig till. Hämtade Sebastian ifrån dagis och vi gick sedan till klubbhuset för att bada. Var även en sväng uppe i lekrummet, kom hem lagom tills Roger var hemma. Jag skulle precis börja laga mat så gick först strömmen, och ingen reservel hoppade igång som den brukade. Vi satt och funderade över vad vi skulle göra när mopedkillen med mygggift kom farandes.

Både Alexander och Sebastian är livrädda för denna mopedkille och kom rusande ifrån A nere på gatan. Problemet är att Alexander är mycket snabbare än Sebastian och Sebastian försökte hålla jämna steg med honom med följd av att när han kom fram till vår trappa in till vårat hus ramlade och slog i hakan.

Sebastian omplåstrad och klar med belöningen i handen och nerblodad t-shirt

Jag såg inte hur det gick inomhus för där var kolsvart pga strömavbrottet så ut i giftångorna och vi konstaterade omgående att detta måste nog sys. Kom ihåg att klockan var sex halv sju en fredagskväll och vi hade skickat hem våran chaufför för dagen.

Med andra ord fick vi gå över till grannarna för att ragga en bil och chaufför, våran nyfunna granne S som hjälpte till tidigare i veckan när jag skulle vaccinera Olivia kom till min räddning igen. Hon kom precis hem och hade dessutom sytt sin egen son bara månaden innan och visste var det fanns en tillgänglig läkare en fredagskväll.

Jag hoppar in i hennes bil (utan handväska och pengar men med åtminstone mobilen), vi kommer utanför gaten precis och där fanns det en läkarstation, vi går upp en trappa och säger att vi måste sy Sebastian. Sedan följer varje mammas mardröm, man måste tvinga en trotsig, blodig och vilt skrikandes 2½-åring att ligga stilla och få först en bedövningsspruta och sedan sy 4 - 5 stygn, har redan förträngt hur många stygn det var. Jag kan säga att det var inte roligt, precis under hakan var det och så fort han gallskrek så gjorde han saken värre. 45 minuter senare och svetten rinnande ringer jag Roger och säger att vi är på väg hem. (Hittills har jag inte haft väntetider när jag besöker läkare, en sådan här händelse hade tagit mycket lång tid i Sverige)

Sebastian var glad efter en påse chips och lite Coca-Cola, Alexander däremot var helt förstörd och somnade utan middag av efterdyningarn av chocken att lillebror hade haft ont och varit tvungen att sy. Alexander ramlade och slog i pannan i somras så han har i färskt minne hur det är att göra sig illa. Alexander har alltid haft en empatisk sida som gör att han lider med andra. Så trots att han såg att Sebastian mådde bra så mådde han själv inte bra...

Så bara i "sommar" (läs senaste halvåret, har dock sommarkänsla här i Indien) har Sebastian fått ett ärr vid tinningen när han ramlade i trappen hemma i Sverige och nu ett under hakan när han ramlade in i trappen här i Indien. Dessutom har Alexander ett ärr i pannan, hoppas vi slipper fler olyckor av detta slag. Men har man två aktiva pojkar under mellan 2 och 5 år så sker olyckor när man samtidigt måste vara med lillasyster på 5 månader.

Hantverkare och möbelleverans

Som ni vet så springer det hantverkare titt som tätt hos oss. Idag kom målaren, eftersom vårat balkongtak blev fint och färdigt under förra veckan, men samtidigt golvet förstört så ville vi fixa det. Dessutom ville vi fräscha upp de smutsgulaväggarna och stolparna på balkongen. Vi skall ju snart sitta där ofta så då vill man att det skall se fräscht ut och dessutom vara lättstädat.

En av de två stolarna vi saknat.

Så vi ringde Srini och frågade vad det skulle kosta att måla golvet och väggarna fina igen, det visade sig att målaren ville ha 2500 INR, det motsvarar ca 385 kr så vi slog till. Han var här och denna gång hade vi sett till att tidningspapper låg utlagt så att han inte smutsade ner som de som målade balkongtaket gjorde. Dessutom fick Nannu dem att måla lite annat som såg ofräsht ut. Dessutom tiggde jag lite färg så att om vi skulle vilja bättra på själva kan göra det. (Vi = Roger)

Dessutom fick vi de två saknade köksstolarna från looking good furniture, dessutom bytte de stolöverdrag på en av stolarna där lädret var skavt. Så med andra ord har vi fått hela leveransen och jag kunde betala dem. Dock så är vi inte helt nöjda då bordet inte tål värme speciellt bra, vi får väl slipa om och lacka om när vi kommer hem till Sverige. Vi kommer ju ha småbarn till bords de närmaste två åren så vad gör lite lackblemmor...

Olivia på 5 månaders koll...

Idag när vi lämnat Sebastian på Wecare så tog vi bilen hem till Palm Medows för att hänga på en av våra grannar. Hon har nämligen rekommenderat en doktor till Olivia. Jag behövde nämligen gå på 5 månaders koll med henne.

(Tänk min lilla tjej är redan 5 månader och hon växer så det knakar och i morse såg jag två tänder i gommen nere på väg upp. Inte undra på att hon är lite gnällig och dreglar hela tiden.)

Sagt och gjort vi åkte ner på stan och fick komma in i ett väntrum där jag fick gå förbi kön eftersom våran snälla granne ringt och förbokat oss. Kändes dock lite kymigt då väntrummet var sprängfyllt. Hur som helst vi kommer in och Alexander hänger vid min axel, han tycker det är skitjobbigt med sprutor men vill ändå vara med. Tror att han vill kolla att ingen gör hans syster eller bror illa.

Jag visade min svenska journal och fick två sprutor en i vardera ben, det var ingen simultant stick som BVC gör i Sverige så hon grät en hel del, dock så var det en doktor som gjorde det. En amerikans indisk sådan. Sedan vägdes och mättes hon och hon väger numera 6,5 kg så hon är rätt så tung. Även om hennes kusin vägde betydligt mera vid samma ålder :-)

Kändes konstigt att inte vara hemma på BVC men hon mår som en prinsessa våran lilla dam så jag är inte ett dugg orolig. Vi längtar dock tills containern kommer för då kan hon sitta med vid matbordet i sin egen stol. Det kommer bli kanon. Då kanske hon kan få lite gröt också och lite smakbitar vid bordet... Vi skall även prova 6 månaders vällingen när containern kommer. Hon är hungrig mest hela tiden just nu eller så är det tänderna som sagt som bråkar.

Olivia ligger och simmar i luften mest hela tiden så jag tror att hon kommer krypa till skillnad ifrån hennes bröder som hoppade över det och gick direkt. Skall bli kul och se även om jag inte direkt längtar till den fasen för det är rätt skönt när lagt barn ligger. Dock så är den fasen redan förbi då hon vänder sig och rullar redan...

Inskolningen fortgår...

Två av de FYRA!!! kossorna som stod mitt på vägen på väg till Sebastians dagis.

Idag lämnade jag Sebastian ännu lite tidigare, han fick leka ute på gården när vi sa hej då. Han är tapper och håller god min tills jag går ifrån honom. Dvs han gråter fortfarande när jag lämnar. Dock så sov han middag där idag och dessutom åt han bra på lunchen och tydligen har han lekt med andra barn idag också.

Imorgon skall han komma ännu lite tidigare och stanna ännu längre. Skall bli skönt när inskolningen är över och att vi nästa vecka är inne i normala rutiner som det kommer vara.

Tror inte Sebastian lider av att inte kunna språket på samma sätt som Alexander eftersom han lär sig svenska fortfarande så att lära sig engelska samtidigt är inte så svårt och gester och handtecken fungerar lika bra för honom.

Inskolning forts...

Idag lämnade jag Sebastian och satt utanför och väntade, vid 11-tiden åkte vi hem för lunch och jag hämtade honom vid 12.30. Allt har gått bra förutom att han började att gråta när jag gick och när jag kom. Får se hur det går att lämna honom imorgon. Tanken är att han skall sova middag och äta lunch där i morgon men vi får väl se om jag skall hämta honom samma tid imorgon kanske och inte göra för många nya moment på en gång.

Hemma har vi bara tagit det lugnt och vi har lagat mat och ikväll skall jag försöka mig på att göra naan-bröd på deg som Nannu gjort i ordning åt mig. Skall bli intressant och se om jag får godkänt och att det går att äta. Nästa steg måste vara att jag gör degen själv. Vore kul om man kunde baka det hemma i Sverige sen när vi flyttat hem igen.

Tulla våra grejer...

Sebastians grejer packades hemma i Sverige.

Vårat sovrum under pågående packning.

Idag fick vi glädjebeskedet att Roger kunde åka till Chennai för att tulla våran container på torsdag. Jippii tänkte vi och vi hann väl vara glada i en halv dag. Sedan kom ett nytt besked att vi inte alls skulle kunna göra det då våran container inte stod på tullområdet ännu.

Snacka om att gå ifrån dur till moll, det blir att fortsätta vänta och leva spartanskt med få möbler och saker att göra huset mysigt med. Bo går det att göra och det går ingen nöd på oss men det är inte så mysigt och man sover betydligt bättre i våran svenska säng...

Husdjur...

Våran lilla ödla på max 15 cm som bor i huset...

En ödla har utsett sig till vårat husdjur, han befinner sig oftast på väggarna, är borta i ett par dag för att sedan dyka upp igen. Tur man inte är allt för rädd för kräldjur. Tror han/hon är mer rädd för oss än vi för den.

Tror därför att jag kommer slippa ha den krypandes i sängen...

Enligt uppgift är den bra på att ta insekter och dylikt i huset men mindre bra att ha bajsande i maten. Tur att ingen mat står framme...

Fortsatt inskolning...

Frukost, oklart vad rätten heter dock...intogs med god aptit.

Idag har Sebastian varit på Wecare igen, han var där lite längre. Vi inledde med att käka frukost/mellanmål en form av små kuddar, han åt dock med god aptit. Därefter följde cirkeltid där han bla fick sätta upp sig själv på en tavla att han var där.

Sedan hade de aktivitetsborden uppställda, idag var det målning och playdohlera (igår var det puzzel och klippa och riva tidningar) förutom de obligatoriska klossbordet samt rollspelshörna. Sebastian har dock inte varit så intresserad utan endast lekt med bilar, eftersom dessa bilar är helt nya för honom så är de mest intressanta.

Leka med bilar är mest intressant just nu...

Stora som små bilar, bara det är bilar...

Nästa station var musikrummet och därefter stora lekytan inne med stora bilar (al la bobbycar storlek). Han var duktig och var inte lika fixerad vid mig som han var dagen innan, därefter så var det lugna stunden på mattan och sedan dansstund och sedan fick vi gå hem. Imorgon skall han börja ännu tidigare samt att jag skall sitta utanför på trappan samt att han skall förmodligen även äta lunch. Sedan är tanken att han skall vara inskolad på torsdag.

Alexander han var hos norska granntjejens mamma som var vänlig nog att ta hand om honom medans jag skolade in Sebastian.

Han satt dock och åt lunch när jag kom hem idag efter att ha lekt hemma hos dem samt på klubbhuset. Tänk vilka snälla grannar man redan har fått här i Indien...

Missade en födelsedag...

idag... När Roger ringer på eftermiddagen så säger han att han äter tårta. Jag undrade vem är det som fyller år? Inte en tanke på att det var han som fyllde år. Har alltid annars bjudit på frukost på sängen när han fyller år men inte idag. Illa illa, jag skyller på att jag är i Indien och inget är som vanligt. Har ingen almanacka som påminner mig heller. Måste ta och programmera in alla födelsedagar i telefonen tror jag. :-)

Köttfärspaj och grönsallad till middag...

Rogers arbetskamrater bjöd på tårta idag, så här såg den ut när han kom hem...

Chokladsockerkaka...

Som blev bakelser till efterrätt

Dock så hade jag (med hjälp av Nannu) ändå lagat en köttfärspaj och bakat en chokladtårta till kvällsmaten så lite kompensation fick han min käre make... Dessutom två PS3-spel i födelsedagspresent synd bara att inte playstation har kommit ännu...

Inskolning av Sebastian

trodde jag var imorgon, som tur var ringde jag för att dubbelkolla. Det visade sig att hon sagt fel till mig. Självklart skulle Sebastian börja idag måndag. Blev ett slänga sig in i bilen för att hinna med att komma dit i tid. Det gick bra men jag var ju med i klassrummet så det var ju ingen konst.

Det fanns lite bilar och stora lekrummet är en hit men många olika typer av rutchkanor och bobbycarbilar vilket Sebastian älskar. Imorgon skall Alexander slippa sitta i bilen då en av våra grannar erbjudit sig att han kan vara hos dom under tiden jag är med Sebastian.

Jag saknar dock blodgrupp till Sebastian, fråga mig bara inte vad man skall med det till...

Sista dagen innan

Roger började att jobba har vi bara tagit det lungt. Käkade biff och potatis dock utan lingonsylt, vi improviserade och tog cherrysylt istället, det blev inte riktigt samma sak men funkade det också. Tog en sväng till poolen så att barnen fick bada och fikade där.

Katter finns det gott om på Palm Medows, oreda kan de ställa till med

Nu sitter vi på balkongen och barnen leker och vi sitter med varsin dator i knät på var sin handduk, möblerna kommer ju inte än på ett tag då vi nyss beställt dem. Inga besked ännu om när vi får tulla våra möbler i Chennai, en lång väntan är det på våra möbler.

Nyårsdagen en trött dag...

Som nyårdagen brukar vara så sover man länge, slöar och tar det lungt och barnen somnar sent, likaså igår. Vi åt en sen frukost kollade på en film, gick till klubbhuset och åt lunch och barnen badade i poolen. Väl hemma igen så tog vi bilen för att försöka hitta ett kökskåp, det visar sig att det finns jättefina köksskåp, men man måste köpa ett helt nytt kök för att få köpa det, så det gick bort.

Alexander och Sebastian leker i poolen

Roger fick 5 minuter med boken...

Vi strosade på Croma och inhandlade ett headset så att vi skall kunna få bättre ljud när vi pratar över Skype. Barnen sov i bilen vilket gjorde att vi kunde gå relativt ostörda runt i butikerna.

Hemma igen så blev det Domino´s pizza och sedan skulle vi försöka lägga barnen. Det slutade med att vi själva somnade med dem, så mycket för egen tid. Ja, ja vi har satt oss i sitsen själva genom att skaffa tre barn alla mellan 0-5 år.. :-)

Nyårsfirande på gammal..

engelsk klubb med anor ifrån 300 år tillbaka. Våra indiska grannar var vänliga att bjuda in oss till nyårsfirande på deras klubb och vi var inte sena med att tacka ja. Hur många gånger får man chansen att fira nyår så. Hur som helst kl 7.30 pm skulle vi ge oss iväg. Eftersom vi vet att man brukar äta sent så åt vi mat innan vi åkte iväg. Barnen iklädda sina nya fina indiska skjortor och jag och Roger lite uppklädda.

Hela familjen på nyårsfirande

Vi visste inte riktigt vad som väntade och vi hade nog aldrig kunna föreställa oss att det var ett stort hus med en mängd plastbord och plaststolar, det visade sig att man kunde ta med sin egen sprit och folk beställde mat ifrån Dominos pizza och ett indiskt matställe brevid, dock kunde man beställa grillspett och det åt vi. Dessutom hade några vid samma bord som oss tagit med oss chips. Åker vi dit någon annan gång så skall vi se till att ta med snacks och dricka till.

Tur att man har chafför, när barnen började bli trötta tog Roger en tur med dem och köpte en champangeflaska för tolvslaget och en whiskey. Ganska konstigt att det går att köpa starksprit kl halv elva en nyårsafton. Innan dess så hade barnen och vi dansat disco till åttio och nittiotalsmusik och det kändes som att man var på ett stort bröllop förutom att man inte kände någon och att det inte hade varit någon cermoni och middag innan. Men ni vet folk i alla åldrar dansar tillsammans och har roligt. Olivia somnade i discodunk och discoljus. Barnen i bilen när Roger tog turen till spritaffären. Så jag och Roger hade flera timmar ihop utan att någon av barnen var vakna.

Fågelskrämman, till hälften uppbrunnen och med många smällare kvar

När tolvslaget närmade sig så gick vi ut på gården och där hade de ställt upp en fågelskrämma. Vi undrade varför men det visade sig att när tolvslaget kom så sätter man fyr på fågelskrämman och så får det symbolisera året som gått. När den dessutom var fullproppad med kinapuffar så kan ni tänka er hur det small ute på gårdsplanen. Sedan skickade de iväg lite fyrverkerier men inga mängder. Vi avrundade med att säga adjö till våra indiska vänner som reste till Goa dagen därpå och tog bilen hem, där pratade vi med våra vänner K och H som vi alltid annars brukar fira nyår med i gott och väl en timme. Dessutom blev det ett samtal till Rogers pappa också.

Strax innan vi åkte hem tillsammans med våra indiska grannar.