Olyckskorpen var framme..

Igår fredag så började dagen med att våran chaufför var sen. Han hade stannat för frukost och när han sedan skulle åka hem till mig så hamnade han i "traffic jam". Jag fick ringa till dagis och tala om att jag var sen. När jag kom hem så stannade Alexander hemma medans jag åkte till Foodworld och handlade lite matvaror.

Nannu med Olivia på baksidan av vårat hus...
Det är skönt med heltidshjälp numera.

Kl 11 kom A över på en fika, han har precis kommit hem ifrån Sverige och var lite jetlaggad fortfarande, hon hade varit snäll och köpt en baddräkt till Olivia. Snart är det högsäsong på att bada och då måste även Olivia kunna vara i vattnet med mig. (Ja, det finns baddräkter i Indien också men jag ville ha en svensk...)

Vi åt soppa till lunch och Nannu lagade gott friterat bröd till mig till. Hämtade Sebastian ifrån dagis och vi gick sedan till klubbhuset för att bada. Var även en sväng uppe i lekrummet, kom hem lagom tills Roger var hemma. Jag skulle precis börja laga mat så gick först strömmen, och ingen reservel hoppade igång som den brukade. Vi satt och funderade över vad vi skulle göra när mopedkillen med mygggift kom farandes.

Både Alexander och Sebastian är livrädda för denna mopedkille och kom rusande ifrån A nere på gatan. Problemet är att Alexander är mycket snabbare än Sebastian och Sebastian försökte hålla jämna steg med honom med följd av att när han kom fram till vår trappa in till vårat hus ramlade och slog i hakan.

Sebastian omplåstrad och klar med belöningen i handen och nerblodad t-shirt

Jag såg inte hur det gick inomhus för där var kolsvart pga strömavbrottet så ut i giftångorna och vi konstaterade omgående att detta måste nog sys. Kom ihåg att klockan var sex halv sju en fredagskväll och vi hade skickat hem våran chaufför för dagen.

Med andra ord fick vi gå över till grannarna för att ragga en bil och chaufför, våran nyfunna granne S som hjälpte till tidigare i veckan när jag skulle vaccinera Olivia kom till min räddning igen. Hon kom precis hem och hade dessutom sytt sin egen son bara månaden innan och visste var det fanns en tillgänglig läkare en fredagskväll.

Jag hoppar in i hennes bil (utan handväska och pengar men med åtminstone mobilen), vi kommer utanför gaten precis och där fanns det en läkarstation, vi går upp en trappa och säger att vi måste sy Sebastian. Sedan följer varje mammas mardröm, man måste tvinga en trotsig, blodig och vilt skrikandes 2½-åring att ligga stilla och få först en bedövningsspruta och sedan sy 4 - 5 stygn, har redan förträngt hur många stygn det var. Jag kan säga att det var inte roligt, precis under hakan var det och så fort han gallskrek så gjorde han saken värre. 45 minuter senare och svetten rinnande ringer jag Roger och säger att vi är på väg hem. (Hittills har jag inte haft väntetider när jag besöker läkare, en sådan här händelse hade tagit mycket lång tid i Sverige)

Sebastian var glad efter en påse chips och lite Coca-Cola, Alexander däremot var helt förstörd och somnade utan middag av efterdyningarn av chocken att lillebror hade haft ont och varit tvungen att sy. Alexander ramlade och slog i pannan i somras så han har i färskt minne hur det är att göra sig illa. Alexander har alltid haft en empatisk sida som gör att han lider med andra. Så trots att han såg att Sebastian mådde bra så mådde han själv inte bra...

Så bara i "sommar" (läs senaste halvåret, har dock sommarkänsla här i Indien) har Sebastian fått ett ärr vid tinningen när han ramlade i trappen hemma i Sverige och nu ett under hakan när han ramlade in i trappen här i Indien. Dessutom har Alexander ett ärr i pannan, hoppas vi slipper fler olyckor av detta slag. Men har man två aktiva pojkar under mellan 2 och 5 år så sker olyckor när man samtidigt måste vara med lillasyster på 5 månader.