det gäller att vara konsekvent och inte förlora orken. Just nu är det mycket tjat om att sitta still vid matbordet tills man ätit klart, inte bråka med varandra (mest är det Sebastian som slår Alexander speciellt när han är trött), sedan är det läggningsrutinerna som måste komma på plats.
Vi har varit lite lata och tillåtit film vid sänggående och det är bra under helgen men i vardagen så blir barnen för trötta. Men jag och Roger är tyvärr trötta också. Egen tiden är lite väl liten och det gör att man inte har världens längsta stubin.
Hur som helst så är de jobbiga på olika sätt, Alexander för att han tjatar ihjäl oss och inte sitter still och hetsar lillebror, Sebastian för att han slåss och skriker (det ekar här i våra tomma rum utan gardiner) och är allmänt trotsig, kan själv och kan bli jätteledsen om han inte får sätta på micron eller öppna ytterdörren. Stackars Olivia är jobbig på kvällen efter åtta när hon skall komma till ro inför natten. Vi misstänker att hon inte är mätt nog, vi måste komma igång med att ge vanlig mat snart, men jag vill vänta tills vi har hennes barnstol samt välling att tillgå.
Man har det man gör och man får väl skylla sig själv men ibland önskar man att man kunde vara helt själv och bara vara, men antagligen skulle man bli uttråkad efter ett par minuter.
Ofta är man delvis skyldig själv till att barnen inte orkar, man har väntat för länge med maten, det blir för sent innan man påbörjar läggningsrutinen, eller man orkar inte aktivera dem själv eller leka med dem själv. Då tenderar barnen att bråka eller tjata för att få uppmärksamhet.
Åh Cissi, jag vet hur det känns även om jag bara hade ett litet barn att ta hand om. Jag tror inte du ska vara så hård mot dig själv. Allting behöver inte vara perfekt. Gör det som känns rätt för dig och din familj även om det blir lite olika från dag till dag.
SvaraRaderaKramar Lotta