fredag 27 januari 2012

Mår bättre...

i magen idag. Har varit på fortsatt skönhetskur, ansiktet har känts som svinto på sistone, så jag beslutade mig för att göra något åt det. Huden känns mjuk och skön och föryngrad, kanske det hjälper att smörja in sig. Kanske är det första steget mot det man förnekar att man blir äldre. I huvudet är jag ju inte mer än 30 fastän sanningen att man är snart 40 år. Sen kanske man känner sig äldre vissa dagar än andra.

Syster yster C som fyllde i veckan, Grattis igen, här med Olivia
när hon var ett par veckor gammal  på Hemsön.
(alla bilder i detta blogginlägg kommer ifrån Mamma och Pappa)

Sanningen är väl den att vi den vägen alla skall vandra och varför inte göra det mesta av situationen. Det var väl en av anledningarna till att vi åkte hit till Indien, vi lever bara en gång och vi ville ha ett äventyr som var roligt och utvecklande och samtidigt spännande och utmanade och fick oss att växa som familj.

Alla kanske inte skulle göra det men för oss var det en självklarhet att hoppa på det. Jag har inte ångrat det beslutet även om det visst finns nackdelar också men fördelarna överväger helt klart.

I morse så ringde Nannu och sa att hon var dålig i magen, med andra ord så var det hennes tur, ett under att hon inte blivit dålig tidigare med tanke på att hon städar hela vårat hus inklusive våra toaletter utan att gå in på allt för många detaljer. Hon kommer imorgon förmodligen för här behövs verkligen städas efter ett par dagar utan henne... och alla barnen hemma och jag sjuk även om jag gjorde ett ryck och satte igång en diskmaskin för att få undan det värsta.

Hämtade en extrasäng hos M (tack så mycket) inför syrrans besök med pojkvän. Tur att man snälla vänner här i Indien som gör att få besök går smidigt. Konstigt att få besök av ena syrran får en att sakna den andra också.

Syster yster fyllde år i veckan och det gör väl också att man känner av nackdelarna med att vara så långt borta.  Även om hon bor i Göteborg så hade  man kunnat åka dit om man hade velat, det är som vanligt känslan av att kunna göra något som är frihet. Att inte kunna åka till dem man älskar utan massa planering och stora summor pengar gör en lite begränsad, fast mest i tanken. Dock så går tiden fort, snart är det sommar och om vi ser det från den ljusa sidan så kommer den andra syrran ju... Jipppiiiii...

Sebastian hostar och Olivia hostar så idag så proppade jag dem fulla med mediciner så att de skulle kunna sova ostört och bli bättre, än så länge har det fungerat peppar peppar. Kära F kom och hjälpte till vid sextiden trots att det var fredagkväll och gick hem när två av tre barn sov, tack min räddande ängel. Roger var på besök hos sin pappa en sista gång innan han åker till flygplatsen imorgon för att komma hem igen. Med sig har han väskorna fulla med godsaker ifrån Sverige till oss och till andra.

Han är efterlängtad, Olivia undrar var han är, hon pekar på Roger sida av sängen och säger da?? För övrigt så har denna vecka på förskolan gått bra, hon gråter i någon minut precis när man lämnar henne men hon är alltid jätteglad och vinkar glatt till fröknarna när hon går hem efter en hel dag. Dessutom märker jag hur hon lär sig nya ord varje dag. "That" har tillkommit denna veckan. Roligt det är det där med vilka ord hon lär sig och att det varierar ifrån svenska till engelska och sedan tror jag även kannada även om jag inte vet säkert, men enligt Manju så kan hon många ord på kannada...

Nej dags för sängen så man orkar med morgondagen...


Jag och Sebastian  och Olivia en underbar dag på Hemsön samma vecka.

Visst är de lika Sebastian och Olivia... Här Sebastian nyss fyllda 2 år...


Kusinerna leker med stenar vid vattenbrynet...


Lillkusinerna brevid varandra, Olivia och J.

Syster och hennes man när vi skålade på altanen.

Syster 2 med sambo som snart är här med lillkusinen på magen.

Kusinerna in action vid Sunes hönshus...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar