Som ni vet så går barnen på internationell skola och då är det uniform som gäller här i Indien. Jag hade det mesta men Alexander hade vuxit ur sina shorts så jag behövde det och lite småsaker annat. Sagt och gjort en vecka innan skolan skulle börja (8/8) öppnade affären/uniformsutlämningen.
Jag åkte dit och glömde att det var Indien jag bor i. Först fick jag köa till en kö för att betala det jag skulle ha, dessutom så skulle jag gå till en annan kö. Gissa om alla tänkt samma tanke som jag. Jag hade dessutom med mig båda grabbarna för lite mått skulle tas och i bilen sov Olivia. Två timmar senare kom vi fram och då var jag less och grabbarna väldigt less.
Inte fick jag med mig allt heller. Just shortsen som var viktigast fanns inte då... Ja ja. Nästa år tänker jag inte åka dit samma dag som de öppnar shopen för kläder utan senare.
Tur att jag hade fått ärva kläder till Sebastian...
Efter detta hade Nannu fixat en god soppa som barnen slukade för klockan hade blivit lite väl mycket.
Egentligen är jag inte förvånad, bara lite arg på mig själv att jag inte insåg i förväg hur det skulle vara.
 |
| Ungarna somnade i bilen av ren tristess... |
 |
| Olivia vaken här |
Inte fick jag med mig allt heller. Just shortsen som var viktigast fanns inte då... Ja ja. Nästa år tänker jag inte åka dit samma dag som de öppnar shopen för kläder utan senare.
Tur att jag hade fått ärva kläder till Sebastian...
Efter detta hade Nannu fixat en god soppa som barnen slukade för klockan hade blivit lite väl mycket.
Egentligen är jag inte förvånad, bara lite arg på mig själv att jag inte insåg i förväg hur det skulle vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar