Inlämningsuppgift 1

Förra veckan (12/9) inleddes med plugg, jag hade en deadline och som vanligt jobbar man bäst under press. Lite hjälp hade jag av att F kom över och lekte med grabbarna vid tvåtiden när de kom hem så jag skulle kunna sitta lite mera ostört. Jag vet inte om jag tagit mig vatten över huvudet när jag skall plugga två distanskurser samtidigt som barnen kommer hem vid två varje dag och jag har Olivia hemma. Visst har jag hjälp men ibland hjälper inte det.

Mina gullungar fikar ute vid trottoarkanten...

Mer eller mindre utan kläder, de gillar att springa runt i
kalsonger mina grabbar.

Ni vet mamma är den enda som kan trösta och finnas till hands i vissa lägen. Dock så gick pluggandet relativt bra och jag hann få in uppgifterna samma dag som man rekommenderar. Dvs man kan lämna in senare och ändå få godkänt, det är som en deadline för att inte hamna efter i kursen och det skall jag försöka följa. Dock kan det bli lite svårt när vi åker på semester samt får besök i oktober. Oavsett så får man i alla fall använda sin hjärna vilket man ibland som hemmavarande småbarnsförälder känns ovant.

Ja det är bara att erkänna jag saknar jobbet och den stimulans det ger, tolka mig inte fel jag trivs jättebra men jag har alltid älskat att jobba. Lite sjukt kanske men det är sant. Saknar kollegorna och Deva...

Mellan plugget hann jag pressa in ett till möte om pensionsplan för personalen, två olika bankers representanter var inbjudna till Ts hus. Vi skulle träffas 10.00, gissa när de dök upp, typ en timme senare och jag kom inte därifrån förrän 12.00 och sedan lunch på klubben och den pluggdagen var halv. Så himla typiskt Indien, ingen tidsuppfattning, de bad inte ens om ursäkt för att de var sena.

Skall boka in en träff och försöka få till en pensionsplan för Manju och Nannu. Vill bara höra hur det gick för de andra på sina träffar innan jag bokar in ett möte själv.