Familjedag med företaget...

Igår var vi på familjedag för Rogers jobb. Det låg en bra bit utanför stan, eller rättare sagt det kanske inte låg så långt borta men det tog lång tid att åka dig pga trafiken. Vi skulle vara där kring 11.30 så vi satte oss i bilen strax efter 10.00. Vi var framme 12.00 och då stått stilla väldigt länge i trafiken.

Vi var lite oklara över vad som väntade oss, men ett fantastiskt spa med pool och fina gångar längs med massor av folk. Över 1000 personer var bjudna och vi var i minoritet. Det fanns färgglada stånd med olika sorters lekar. Vi kunde dock inte deltaga i spektaklet så mycket då vi har tre småbarn med oss, det fanns dock en hoppborg för barnen som barnen hoppade i.

F, Rogers fd chef blev inknuffad/hoppade i poolen. Det pågick en tävlig för att utse en vinnare i slutet av dagen också som alla deltog i med liv och lust. Sedan blev dags med lunch och det var indisk mat i alla dess former. Vi hittade i alla fall till slut ett bord. Jag vet inte hur många som kom fram och ville ta kort på Oliva och även de andra två. Indier gillar verkligen barn. Det jag och Roger fundera över är vad de skall ha kortet till. Vissa upp som idolfoto eller vill de bara visa hur vita småbarn ser ut. Nog för att våra ungar är söta men ändå...

Efter lunchen så var det dags att gå över till andra sidan av resorten och där hade de ställt upp en jättescen där det blev uppträdande hela kvällen. Se film nedan för äkta bollywooddans :-).  Delar av uppträdanden skedde av anställda på företaget och somliga hade nog tränat i månader inför detta. Vi nordbor skulle också uppträda. Vi hade klätt ut oss till luciatåg, dvs en lucia, ett gäng  stjärngossar och alla fruar var tärnor och som tur var hade jag tagit med tomtedräkter för att ha till julafton som vi iklädde våra barn.

Hela denna församling tågade sedan fram till sankta lucia dånande i högtalarna och vi med tända ljus och barnen i släptåg. Gissa om det fotograferades. Särskilt som Olivia sov delar av framträdandet i min famn. Det var en märklig känsla att sjunga sankta lucia i 20 graders värme och tusentals indier som fotograferade oss som om vi vore filmstjärnor. Bilder kommer upp när jag har fått tag på bilder i från själva tåget av de andra.

Hemfärden blev lång och delvis outhärdlig då vi stod still och hemresan tog 3 timmar varav merparten av tiden var stillastående. De större barnen sov men Oliva var vaken och hungrig. Jag har varit tvungen att tumma lite på mina trafiknerver. Dvs jag har fuskat och ammat fastän bilen rört på sig. Men vad kan hända egentligen när man står stilla i en bilkö.